[efter t. grabstichel, mht. grabestichel; av t. graben (se GRAVA, v.1) o. stichel, gravstickel, till stechen (se STICKA, v.); jfr d. gravstikkel, ävensom GRAV-;med avs. på formen gravsticka jfr d. gravstikke, nor. dial. gravstikka]
tekn. o. konst. av en tillspetsad stålten o. ett kort träskaft bestående mejselliknande värktyg varmed skärning i metall l. trä o. d. (gravering) utföres. VarRerV 14(1538). 2Mos. 32: 4(Bib. 1541). Grafsticklar .. (äro) ett slags meislar, som .. icke påslås med hammaren, men endast föras med handen. Almroth Karmarsch 274(1839). Tallberg Etsn. 7(1912).
