SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRAVITETISK grav1ite4tisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-tetisk 1664 osv. -tetsk 17161735)
Etymologi
[liksom d. gravitetisk av t. gravitätisch, till gravität (se GRAVITET)]
om uppträdande, sätt att röra sig o. d. l. om person: värdig, högtidlig, stel; numera i sht (äv. om djur): tillgjort l. överdrivet l. löjligt värdig l. allvarlig, ”viktig”; förr äv.: vördnadsvärd, vördig. Gravitetisk Gång. Kempe Proberugn 55 (1664; i fråga om prästerskapet). En sådan gravitetisk Person (som påven). Brask Pufendorf Hist. 432 (1680). Ejdrar, måsar och småspovar .. (spatserade) gravitetiskt .. på stränderna. Engström Lif 81 (1907).
Spoiler title
Spoiler content