[jfr fsv. grinda, förse med grindar, ä. d. grinde, göra en hägnad av spjälvärk, nor. grinda, omgärda l. avstänga ett rum m. m.; avledn. till GRIND, sbst.1]
(†) avstänga (med grind); anträffat bl. i bildl. anv. (Snöd lust) Som alt Förståndzens Lius med Kättians Moln förblindar, / Samt Hiertat ifrån Gud, och goda Tankar grindar. Spegel GW 282(1685).
