SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRINDKRYDDE, sbst.
Etymologi
[av ett nt. grindkrüde, sidoform till en motsvarighet till t. grindkraut, av grind, skorv (stambesläktat med eng. grind, söndermala, och utgående från en ieur. rot ghrendh- som föreligger i lat. frendere, gnissla, söndermala, lit. gréndu, river) o. kraut (se KRUT, ört)]
(†) örten Senecio vulgaris Lin. (i ä. tid använd ss. botemedel mot bl. a. skorv), korsört. Linc. (1640; under senecio).
Spoiler title
Spoiler content