[fsv. griper, liksom d. grib, gam, isl. grípr, av mnt. grip, motsv. fht. grif (varav t. greif), av lat. gryps (gen. gryp(h)is), grypus, av gr. γρύψ]
benämning på ett fabeldjur som enligt de gamla grekernas föreställning hade huvud o. vingar som en örn, kropp, svans o. ben som ett lejon o. som förekommer framställt dels i antik, medeltida o. antikiserande konst (ofta omdanat till ornamentmotiv), dels i heraldiken, men där jämväl med övre del, huvud, framben o. vingar av örn, nedre del, bakben o. svans av lejon, stundom med drakvingar o. draksvans. VarRerV 52(1538). Dieffuulen (har) kommet öffuer idher såsom en gruffueligh grijp medh sina skarpa kloor. PErici Musæus 1: 214 b(1582). Staden Rostocks Vapn är en Grip. Bliberg Acerra 157(1737). Grip .. (betyder) upmärksamhet, råd, fiskalisk. Uggla Herald. 84(1746). En pelare, ofvanpå hvilken Nemesis' fogel, Gripen, sitter. Lysander Föredr. 24(1855). Ornamentala eller figurala krön såsom palmetter .., gripar (osv.). Hahr ArkitH 56(1902).
Ssgr (i sht herald.): A: GRIP-FOT. (grips- 1525) GR 2: 61(1525). —
-HUVUD. (grip- 1740 osv. grips- 1551) GR 22: 397(1551). Ett krönt griphufvud var den vapenbild, som Erik af Pommern gaf staden Malmö. SDS 1908, nr 66, s. 4. —
-KLO, sbst.1 (sbst.2 se GRIPAssgr). [fsv. gripsklo] Lind(1749).
SAOB
