[sv. dial. (södra o. västra Sv.) grisk(er), motsv. d. gridsk. Från nord. spr. inlånat i skotsk dial. Avledn. av motsvarigheterna till nyisl. gríð, häftighet, mht. grīt, begär, schweiz. dial. grīt]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) hetsig, ivrig (efter ngt), glupsk (i överförd anv.). Inte var detta den griska Anna .., som nu släpade sig fram. Bondeson Anna 17(1883). Där är ingen välsignelse med att vara för grisk efter det jordiska. EWigström i Landsm. VIII. 3: 201(1899).
