SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRODNA, f.
Etymologi
[till stammen i GRODE, sbst.1; jfr GRÖDNA]
(†) växande; äv. bildl. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). Planterne, som inga kännsl hafua, vthan lefue i theras grodna. Därs. B 1 a.
Spoiler title
Spoiler content