GROTESK grωtäs4k l. gro-, äv. grå-, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(grotesk 1794 osv. -tesque 1735. -tt- 1845—1916)
Etymologi
[liksom t. grotesk, eng. o. fr. grotesque, av it. grottesco, till it. grotta (se GROTTA); se GROTESK, sbst.]
urspr. konst. bestående av l. liknande en grotesk l. grotesker; vanl. i vidsträcktare anv.: fantastisk, bisarr, sällsam, underlig, onaturligt l. löjligt överdriven; stundom: burlesk, lågkomisk. Målning i olja med grotesqua figurer. Wrangel TessPal. 31(i handl. fr. 1735). Alpernas vilda, groteska situationer. Wahlström BrefResa 7(1800). Döm sjelf om det ej skulle göra en allt för grotesk figur att sätta en Biskopsmössa på en Lyra, som ej en gång är en Davidsharpa. Tegnér (WB) 4: 357(1823). Det spanska dramat .. med grotesk bihandling jämte den allvarliga hufvudhandlingen. Nyblom i 3SAH 8: 327(1893). Medeltidens i våra ögon nästan groteska brist på formsinne. Schück Därs. 26: 239(1914).
