SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRUBBEL grub4el, n.; best. grubblet; pl. (föga br.) = (Rydqvist i SAH 12: 503 (1827), Almqvist Amor. XVII (1839)), ngn gg grubbler (Sirén Pilo 106 (1902: konstnärsgrubbler), NoK 16: 16 (1923)).
Ordformer
(grubbel 1764 osv. grubel 1746—1749)
Etymologi
[vbalsbst. till GRUBBLA, v.1; jfr GRUBBLERI]
till GRUBBLA, v.1 2: grubblande; ihållande l. inåtvändt l. djupsinnigt l. (sjukligt) oroligt tänkande l. spekulerande o. d.; konkretare: djupsinnig osv. fundering; äv. i förb. med prep. över. Försjunka i grubbel. Dähnert 148 (1746). Mina mörka grubbel öfver hvad du tyckte om mig. Almqvist Går an 132 (1839). En ung man, blek av grubbel. Bolander ManNas. 9 (1925). — jfr RELIGIONS-GRUBBEL m. fl.
Ssgr (äv. anslutande sig till GRUBBLA, v.1): GRUBBEL-SJUK. sjukligt benägen för att grubbla, sjukligt grubblande. Kontoristen gick ut ur rummet med en grubbelsjuk min. Benedictsson Ber. 228 (1888). —
-TYNGD, p. adj. (i vitter stil) Wirsén Sång. 217 (1884). (Han) satt .. grubbeltyngd och mer sluten än någonsin. Janson FörstaMänn. 126 (1906).
Spoiler title
Spoiler content