publicerad: 1929
GRUM l. GROM, sbst.2, r. l. m. (Serenius EngÅkerm. 32 (1727)) l. n. (Schroderus Comenius 27 (1639), VetAH 1753, s. 286); ss. ntr. best. -(m)met.
Ordformer
(grom 1639 (: olliogromet)—1753. groom 1637—1639. grum 1637—1769)
Etymologi
[sv. dial. grumm, gromm, gråmm l. (t. ex. i Uppl.) grōm, möjl. utgående från två skilda stammar, grum- o. grōm-; jfr fd. (Skånelagen) grom, groem, grum, fiskavfall, nyisl. gróm, n., grums, smuts, nt. grumm, smått avfall, grus, bottensats m. m., mnl. grom, holl. gro(o)m, fris. grom, innanmäte i fisk (i holl. äv.: smuts), ävensom nor. dial. grymja, hoprörd massa, samt got. gramst-, grand; jfr GRUMLA, v.1, GRUMLIG, GRUMMEL, sbst.1, o. GRUMS, sbst.1]
(†)
1) bottensats, grums; avfall vid t. ex. vinpressning; jfr GORM, sbst.2 Bönderna kuna inthet förwara .. wijnett vthan mögll och grum, ty the hafua inga kellare. Murenius VP 13 (1637). Ihre (1769). — jfr OLJO-, VINDRUVE-GROM.
Avledn.: GROMMIG l. GROMMOG l. GRUMMOT, adj. (-ig c. 1724 (: askgrommiga). -og 1587. -ot 1651 (: grummot, n. sg.)) [sv. dial. (Västergötl., Hof DialVg. 139 (1772) gråmmeterr] (†) grumlig, grumsig; bestående av grums. Effter som ordspråket lydher, Then åål wil fiskia, skal först göra watnet gromogt. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 3 a (1587); jfr GRUMLIG 1 slutet. Murenius AV 238 (1651). jfr ASK-GROMMIG.
Spoiler title
Spoiler content