GORM, sbst.2, n. (Möller(1790), Ahlman (1872)) l. r. l. m. (m. ÖoL(1852)); best. -et, ss. r. l. m. -en.
Etymologi
[sv. dial. gorm, m. o. n., smuts, oredig massa, innanmäte i fisk; jfr nor. gorm, gurm, m., gurma, f., grötig massa, gyttja, innanmäte i fisk, nyisl. gormr, innanmäte i fisk; besläktat med GORR.— Jfr GORMA, v.2]
(†) om slamsor (hinnor o. d.) som återstå av en frukt, sedan saften är utpressad; i sht i fråga om druvor, citroner o. d.; jfr GRUM 1, GRUMS, sbst.1 slutet. Möller(1790). Dalin(1852). Schulthess(1885).
