SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRUNDLÄGGNING grun3d~läg2niŋ, vard. äv. grun3~, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. grundlægning, t. grundlegung]
vbalsbst. till GRUNDLÄGGA; äv. mer l. mindre konkret. — särsk.
I. tekn. motsv. GRUNDLÄGGA II: påläggande av grundfärg l. grund (för målning, lackering o. d.). AHB 13: 21 (1865). Detta lack användes för grundläggning. MeddSlöjdF 1884, s. 118. Därs. 1896, s. 97.
II. motsv. GRUNDLÄGGA III.
1) motsv. GRUNDLÄGGA III 1; äv. (i fackspr.) konkret: grund, grundmur, grundval, fundament. Serenius Aa 3 a (1734). Grundläggningen är den mest grannlaga af all murning. Stål Byggn. 1: 242 (1834). Sålunda äro anlagda grundläggningar för stationshus och broar. TT 1897, Allm. s. 184.
2) motsv. GRUNDLÄGGA III 2.
a) motsv. GRUNDLÄGGA III 2 b: grundande, anläggning, stiftande. Tessin Bref 1: 96 (1751). Aion göres till Alexandrias skyddsgud vid stadens grundläggning. Nilsson FestdVard. 163 (1925).
b) motsv. GRUNDLÄGGA III 2 c: läggande av grunden (till ngt); (första) skapande (av ngt). Järta 2: 37 (1826). Dövstumundervisningens grundläggning. Nyström DöfstUndH 28 (1907). — särsk.
α) (i sht i pedagogiskt fackspr.) bibringande av de första grunderna (i ngt); äv. konkretare: underbyggnad, kunskap i elementerna (av ngt); förr äv. konkret: framställning som behandlar de första grunderna av en vetenskap o. d., grunddrag, grundlinjer. VDAkt. 1731, nr 633. Närvarande grund-läggning innehåller .. intet mer än blott upsökande och befästande af den yttersta principen för moraliteten. Boëthius Kant Föret. 9 (1797). Svaghet i grundläggningen på det lägre stadiet. LärovKomBet. 1884—85, 1: Reserv. s. 38. Hon saknar elementär grundläggning. PT 1905, nr 98 A, s. 3.
β) (†) konkret: första början, ”frö”, upphov, ursprung (till ngt). Det måste finnas hos menniskor en grundläggning till en viss moralisk esthetik. Leopold 3: 33 (1802, 1816). Första grundläggningen till det Romerska språket var ostridigt det Ausoniska. Norrmann Eschenburg 1: 312 (1817).
c) (föga br.) motsv. GRUNDLÄGGA III 2 d; konkret(are): grundval, grund (för ngt). 1VittAH 4: 98 (1783). Et interesse, hvars grundläggning innom oss man plägar kalla moralisk känsla. Boëthius Kant 131 (1797). Att den bildningsskola, som under 1600-talet plantats af konung Gustaf Adolf, fått de klassiska språken till grundläggning. Sander i 3SAH 4: 74 (1889).
Ssgr: (II 1) GRUNDLÄGGNINGS-ARBETARE~0200. jfr GRUNDLÄGGARE 1 a. PT 1908, nr 83 A, s. 3.
-ARBETE~020, äv. ~200. särsk. till II 1. TT 1874, s. 65.
(II 1) -ENTREPRENÖR. jfr GRUNDLÄGGARE 1 b.
-FEST, r. l. f. särsk. till II 1 o. 2 a. Gillet har .. firat trettio jubel- och grundläggningsfester. Strindberg Gill. 5 (1880).
-KOSTNAD. särsk. till II 1; vanl. i pl. 2UB 9: 457 (1906).
(II 2 a) -TID. Denna stads (dvs. Halmstads) grundläggningstid kan icke med bestämdhet uppgifvas. Brunius Resa 1838 10 (1839).
(II 2 a) -ÅR. Brunius Resa 1838 19 (1839). Grundläggningsåret (för ett visst bokbinderi är) 1863. KatalKonstIndUtstSthm 1897, s. 84.
Spoiler title
Spoiler content