[sv. dial. (Smål.) grädda sig, gräddas (i bet. 1); jfr ä. d. gredle, gridle, i fråga om ngt flytande: avsätta en hinna; bildat till stammen i GRÄDDE.— Jfr GRÄDDA, v.2]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vatten(samling) dels i pass.: överdragas (av en tunn ishinna), dels refl.: på sin yta avsätta l. erhålla en tunn ishinna. Aff Strömmar uthan Taak, finnes nu mehr icke een / Och icke mehra een som ey medh Ijs är gräddat. Rosenhane Ven. 63(c. 1650, 1680). Vattnet gräddar sig. Nordforss(1805). Pölarna och dikena .. (hade) nätt och jämnt hunnit gräddas af en svag ishinna. Ekelund Syn. 115(1901). De stora vakarna voro .. gräddade av tunn nyis. Eklundh Folk 82(1918).
2) [av den nutida språkkänslan anslutet till GRÄDDEss. avledn.] (i vissa trakter, vard.) refl., stundom äv. i pass. med intr. bet., om mjölk: avsätta l. bilda ett lager av grädde på sin yta, sätta grädde. Serenius L 2 b(1734). Auerbach(1909). Östergren(1925; angivet ss. mindre vanl.).
