GRÖNFODER grø3n~fω2der, n.; best. -fodret; pl. (i bet.: olika slag av grönfoder) =.
i sht landt. (kreaturs)foder av växter (ofta sädesväxter) som avmejas (l. avbetas) före mognaden o. vanl. utfodras ”gröna” (utan föregående torkning l. dyl.). Alm(Sthm) 1818, s. 41. Hafren (mognade) icke .., utan skördades till grönfoder. SFS 1905, Bih. nr 2, s. 69. I vissa tillfällen användas .. (fodergräsen) i form af grönfoder. Jönsson Gagnv. 163 (1910). 3NF (1928). — jfr FÖRSOMMAR-, HÖST-, SOMMAR-GRÖNFODER.
-TRÄDE, n., l. -TRÄDA, r. l. f. (grönfoder- 1899 osv. grönfoders- 1893—1898) ett slags halvträde; jfr GRÖN-TRÄDE. LAHT 1893, s. 315. Grönfoderträde, då trädesskiftet besås med tidigt grönfoder och sedan beredes till höstsådd. 2NF 30: 130 (1919).
B (mindre br.): GRÖNFODERS-SKÖRD, -TRÄDE l. -TRÄDA, se A.
Avledn.: GRÖNFODRA, v. -ing. (numera mindre br.) landt. utfodra (kreatur) med grönfoder. QLm. I. 4: 42 (1833). Kreaturen kunna grönfodras större delen af året. Tidén Bosk. 18 (1841). LmUppslB 401 (1923).
