GRÖNLING grø3nliŋ2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom ä. d. grønling, gryndling, d. grundling efter t. gründling (nt. gründlink); eg.: fisk som vistas på bottnen; till (n)t. grund (se GRUND, sbst.1); i sv. o. ä. dan. anslutet till GRÖN, adj.]
zool. (den gröngulaktiga) karpfisken Nemachilus barbatula (Lin.) van Hass.; äv. om närstående fiskar, ss. Misgurnus fossilis (Lin.) Lacep., slampiskaren; i pl. äv. ss. namn på underfamiljen Cobitidini av familjen Cyprinidæ, karpfiskar. Asteropherus 18 (1609). Grönling .. är en ny invånare, hämtad från Tyskland, hvarmed K(onung) Fredric I. behagat rikta Mälaren. Fischerström Mäl. 187 (1785). NF 6: 147 (1882). Lilljeborg Fisk. 3: 331 (1889).
Ssg: GRÖNLING-SLÄKTE(T). zool. det till karpfiskarnas familj hörande släktet Cobitis Lin., av senare forskare uppdelat i flera släkten. Nilsson Fauna 4: 283 (1853).
