publicerad: 1929
GRÖPA grø3pa2, v.2 -ade; äv. -er, -te, -t, -t; förr äv. GRÖPJA, v. -ade (pr. ind. sg. -ar 1852 osv.; -er 1893 osv. pr. ind. sg. pass. -es 1752 osv. imperat. 2 pers. sg. gröp 1690. ipf. -ade 1852 osv.; -te 1790 osv. sup. -at 1852 osv.; -t 1790 osv. p. pf. -ad c. 1645 osv.; -t 1727 osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING (†, Linné Sk. 387 (1751: Råg-gröping)), -NING (se avledn.); jfr GRÖP, sbst.1
Ordformer
Etymologi
[gröpa motsv. d. dial. grøve, nor. dial. grøypa (av germ. graṷpi̯an); sannol. i avljudsförh. till gröpja, motsv. sv. dial. gryppja, gripja, nor. dial. grypja (av germ. grŭpi̯an); jfr med ytterligare annat avljud sv. dial. grjopa, grype m. fl. former, nor. dial. grjupe (germ. greṷpan); till roten gru-, greṷ-, mala grovt, krossa o. d., som äv. ingår i GRYN, GRYT o. GRÖT. Jfr GRÖPE]
1) i sht landt. grovt söndermala, grovmala (i sht säd), mala till gröpe. Gröpat Korn. IErici Colerus 2: 133 (c. 1645). (Korn) är i krossadt eller gröpadt skick .. ett ypperligt gödfoder. Juhlin-Dannfelt 219 (1886). (†) Gröpat Peppar. Oec. 67 (1730).
3) [jfr sv. dial. (Finl.) gröup, glupa, sluka, nor. dial. grøype i seg, äta våldsamt, ävensom gløypa, isl. gleypa, sluka o. d. (se GLÖPER)] i förb. GRÖPA I SIG (se nedan).
Särsk. förb. (till 3): GRÖPA I SIG10 4 0. (vard., föga br.) glupa l. sluka i sig. (Svensken) gröper i sig allt hvad han kan få tag i. SvTidskr. 1893, s. 465 (i bild).
Ssgr (till 1; äv. anslutande sig till GRÖPE 1; landt.): A: GRÖP-KVARN. (gröp- 1807 osv. gröpe- 1918—1926) kvarn vari säd gröpas. Weste (1807). LB 4: 440 (1907). —
B (mindre br.): GRÖPE-KVARN, se A.
Avledn. (till 1, landt.): GRÖPELSE, sbst. (†) gröpe. (Åt fölet) gifves 2 Foder Gröpelse. Salander Gårdzf. 28 (1727). —
GRÖPNING, r. l. f. äv. (numera föga br.) konkret: gröpe. (Rapskakor) böra .. gifvas .. (kreaturen) i smärre portioner och tillhopa med annan gröpning. Alm(Sthm) 1818, s. 42. MosskT 1890, s. 509. jfr HAVRE-GRÖPNING.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content