publicerad: 1929
GUDLIG gɯ3dlig2, äv. (numera bl. arkaiserande l. hånfullt) GUDELIG gɯ3delig2 (gu`delig Weste), adj. -are. adv. = (†, Schroderus Hoflefw. Föret. A 2 b (1629), Ps. 1819, 464: 3 (oförändrat från Ps. 1695)), -A (†, GR 1: 264 (1524), 2Tim. 3: 12 (Bib. 1541), Schenberg (1739)), -EN (numera bl. arkaiserande, Petreius Beskr. 2: 25 (1614), Dalin (1852), 2Tim. 3: 12 (öv. 1861)), -T (Kolmodin Rök. 117 (1745) osv.).
Ordformer
(gud(h)- JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 221 osv. gud(h)e- GR 1: 5 (1521), Dalin Synon. 117 (1925). -lig Apg. 18: 7 (NT 1526) osv. -lighen, nom. sg. m. Apg. 10: 2 (NT 1526), fem. oblik kasus Buræus Suml. 50 (i handl. fr. 1527). -lig(h)it(t) (-liget), n. o. adv. 1Mos. 6: 9 (Bib. 1541), RARP 4: 35 (1647), Lind (1749))
Etymologi
[fsv. guþliker, gudheliker, gudlikin m. fl. former, adj., ss. adv.: guþlika, gudelikan m. fl. former; avledn. av GUD, motsv. d. gudelig (i senare tid äv. ett nybildat gudlig i bet.: gudomlig), isl. guðligr, holl. goddelijk, eng. godly, fht. gotelīh, t. göttlich]
— jfr O-GUDLIG.
1) (†) som är l. kommer från l. tillhör l. står i sammanhang med Gud (l. gudar l. en gud); gudomlig; äv. bildl.; ss. adv.: från Guds sida, på ett gudomligt sätt o. d. (Sådana) hughneligha nymäre, eller Euangelisk och gudheligha ny tidhende kallas och it nyt testament. FörsprNT 2 a (1526). Tillijka med sielfwe Parnasso, och theråboende .. Gudelige Herskap. Stiernhielm Virt. Cart. (1650, 1668). Allt hvad göras kan / Af en gudlig, gud-lik, Man. Thorild 1: 196 (1805).
a) (numera knappast br. utom arkaiserande samt i föraktlig l. ironisk bemärkelse, se β) om person: gudhängiven, from, gudfruktig, religiös; jfr GUDAKTIG 1. Apg. 10: 2 (NT 1526). 1Tim. 6: 6 (Bib. 1541). Han wil synas för menniskiom gudhelig. Baazius Upp. 31 a (1629). En svärmare ser ofta ut som et helgon, en gudelig som en skrymtare. Dalin Arg. 1: 87 (1733, 1754). Hans nåde kungen kom med sina herrar / Och många ryttare till klostret hän, / Och alla ställde sig så gudeliga. Hedberg Elisif 79 (1870). (Sv.) Gudlig .. (fr.) pieux. Berndtson (1880). — särsk.
α) (†) ss. hederstitel, om person (kvinna). Renliiffuens och gudelige jomfrur, abbedissa och menige Systeræ i askeby clöster. GR 1: 5 (1521). Gudlig bryg(it)ta i jord stug(en). SthmSkotteb. 1522, s. 235.
β) (vard., numera mindre br.) föraktligt om person som av sina religiösa åsikter hindras att leva som vanligt folk l. vars religiösa liv tager sig uttryck i för andra generande utvärtes åthävor: fromlande; gärna närmande sig l. övergående i bet.: skenhelig. (Franzén) har tagit sitt partie, och är icke blott gudfruktig utan äfven gudelig. Tegnér (WB) 4: 442 (1824). Bergman HNådT 16 (1910).
γ) [jfr FROM o. lat. pius, båda betydande såväl ”gudfruktig”, som ”mild, vänlig”] (†) övergående i bet.: god, vänlig; jfr GUDFRUKTELIGA a. Kärleeken är snäll, Gudeligh, liufligh och lustigh. Preutz Kempis 221 (1675; lat. orig.: pius). Rudbeck Atl. 2: 398 (1689).
b) om sak o. ss. adv.
α) (†) som har avseende på Gud l. religionen l. gudstjänsten: religiös, teologisk, andlig; stundom direkt motsatt: världslig, profan. Arvidi A 8 b (1651). (Anabaptisterna) hafva .. i Amsterdam flera gudeliga Samlingsrum. MGWallenstråle (1761) i SvMerc. 1763, s. 574. Amor .. visar sig ofta (på antika gemmer) sysselsatt med offer och andra gudliga handlingar. (Cavallin o.) Lysander 42 (1854). Cavallin (1875).
β) (numera bl. ålderdomligt; i sht i av bibeln påvärkat spr.) om tanke, föresats, liv, handling, värksamhet l. dyl.: from, gudfruktig. GR 1: 33 (1522). Noah war en from man .. och förde itt gudhelighit leffuerne. 1Mos. 6: 9 (Bib. 1541). Dhet gudeligha upsåht min Syster hafver at .. första gången begå sina Saligheets medel. Carl XII Bref 59 (1702). Så att vi gudeligen lefve här i tiden. Lindblom Cat. 17 (1811; Kat. 1878: gudeligt). Fördjupad uti gudeliga tankar. Hagberg Shaksp. 5: 229 (1848). Att hafva fått en gudlig uppfostran. Rudin 2Evigh. 2: 318 (1888).
γ) (numera bl. ålderdomligt; i sht i religiöst spr.; se dock slutet) med tanken huvudsakligen på det yttre skicket: from, andäktig, andaktsfull, uppbygglig; numera bl. om åthävor l. tonfall l. tal l. skrift, förr äv. om gudstjänsthandling l. dyl. Någre Gudhelige Wijsor .., the ther tiena til at siungas i then Christeliga Församblingen. (1530; boktitel; enl. Ps. 1536, s. 101); jfr α. Thet heliga Dopet, skal altijd wärdeligen och Gudeligen förrättas i Kyrkan. Kyrkol. 3: 3 (1686). Gudeliga åthäfvor. Skolordn. 1724, s. 7. (Fr. une belle mort) heter i vårt språk: en upbyggelig död, eller et gudeligt aflidande. SvMerc. 1765, s. 185. Pastor Löfgren höll en gudlig betraktelse för barnen. SD(L) 1902, nr 11, s. 4. — särsk. (vard., numera mindre br.) föraktligt om överdrivna yttringar av religiositet: salvelsefull; gärna närmande sig bet.: skenhelig, skrymtande (jfr a β). Kellgren 3: 107 (1793). Jag hatar .. den gudeliga tonen, både i lifvet och i dikten. Tegnér (WB) 7: 282 (1832). Östergren (1926).
δ) [jfr a γ] (†) övergående i bet.: god, välment, from. Fosz 1Föret. 3 a (1621). Påfven (hade ingen rätt) at gifva til detta gudeliga förehafvande sit faderliga samtycke. Schönberg Bref 1: 118 (1772; om Birger jarls förlänande av hertigdömen åt sina yngre söner).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content