SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GULA, sbst.2, f.||ig. l. r.
Etymologi
[sv. dial. gula, f., gammalt sto, ”skinkmärr”; avledn. av fsv. gul (se AKERGUL)]
(†) föraktlig benämning på häst (åsna) av dålig beskaffenhet, särsk. på gammalt sto. MarkallN 1: 72 (1820). — jfr ARBETES-GULA.
Spoiler title