SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GUMMILACKA gum1ilak3a2, stundom 30~20, r. l. f. ((†) n. Almqvist Pal. 41 (1838)); best. -an; äv. GUMMILACK gum3i~lak2, äv. 104, n.; best. -et.
Ordformer
(gumme- 1675. gomme- 1675. gummi- 1698 osv. gumi- 1827. -lack 16751921. -lacka 1815 osv.)
Etymologi
[jfr y. fsv. gwmi aff lacca (PMånsson 578); jfr t. gummilack, eng. gum-lac, fr. gomme laque; av mlat. gummi lacca (se GUMMI o. LACK)]
benämning på ett (till fernissa o. lim m. m. användt) hartsartat ämne som till följd av sting av den röda sköldlusen Coccus lacca Kerr. utsipprar gm barken på grenarna av vissa (i sht ostindiska) träd o. blandas med sköldlusens röda färgämne samt stelnar i luften; schällack; jfr HORN-, KORN-, STOCK-LACK; äv.: gummilackfernissa. Schouten Siam 46 (1675). Brickan .. var öfverdragen med skinande, hårdt gummilacca. Almqvist Pal. 41 (1838). Gummilacka skiljer sig från andra hartzarter därigenom, att de aromatiska syrorna här ersättas af en fettsyra. Jönsson Gagnv. 323 (1910). SFS 1922, s. 319.
Ssgr: GUMMILACK- l. GUMMILACKA-FERNISSA, r. l. f. Åkerman KemTechn. 2: 272 (1832).
-SKÖLDLUS~20 l. ~02. sköldlusen Coccus lacca Kerr. NF 4: 1209 (1881). Jönsson Gagnv. 323 (1910).
-TRÄD. om de träd varur gummilacka erhålles. HeimdFolkskr. 58: 22 (1898). Jönsson Gagnv. 324 (1910).
Spoiler title
Spoiler content