SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GUMRIK gum4rik l. 32 (gu`mrik Weste; gúmmrick Dalin), l. GUMRING gum3riŋ2 (gu`mring Weste), sbst.2 (sbst.1 se under GUMRA), r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(gum- c. 1638 osv. gumb- 16381758. -rick c. 16381865. -rich 16381683. -rik 1708 osv. -rig 1822. -ring 1745 osv.)
Etymologi
[sv. dial. gumrik, gumring; av ovisst urspr.]
(bygdemålsfärgat) sädesslaget (gräset) Hordeum distichon Lin., tvåradigt svenskt landtkorn, flättring; jfr GOTLANDS-KORN. Franckenius Spec. C 4 a (1638). På en Åker, som är öfverflödigt fet, bör Gumrik sås häldre än Grof-Korn. Carleson Hush. 374 (1756). Juhlin-Dannfelt 218 (1886). Cannelin (1921). Anm. Hos Spegel 163 (1712) förekommer gumrik ss. adj. i uttr. gumrikt korn, gumrik.
Ssg (bygdemålsfärgat): A: GUMRIK- l. GUMRING-KORN, se B.
B: GUMRIKS- l. GUMRINGS-KORN. (-rik- c. 17551893. -riks- 17361909. -ring- 1909. -rings- 1808) = GUMRIK. Broocman Hush. 2: 67 (1736). Hartman Fl. 570 (1879). Auerbach (1909).
Spoiler title
Spoiler content