GUPPA gup3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[möjl. urspr.: avhuggen stump, klump l. dyl., o. besläktat med d. dial. gupping, klump, GUPPA, v.2, o. GUPPIG, adj.2; jfr fht. goffa, gump, samt mht. gupfe, sydt. dial. gupf, rundad topp m. m.; sannol. av en onasalerad sidoform till stammen i GUMP]
(i Vänertrakten, bygdemålsfärgat) (unge av) fisken Coregonus albula Lin., siklöja. Linné Vg. 232 (1747). VerdS 98: 32 (1901).
