SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GURMÉ gurme4, äv. med fr. uttal, m.||(ig.); best. -n l. -en; pl. -er. (ofta, förr alltid, med fr. stavn.)
Etymologi
[av fr. gourmet, urspr.: vinkännare, ffr. gourmet, gromet o. d., betjänt, biträde (hos vinhandlare); av ovisst urspr. Jfr GURMAND]
(företrädesvis i kretsar med fr. bildning) urspr.: vinkännare; person som förstår sig på o. värderar god mat, finsmakare, gastronom; jfr GURMAND 2; stundom bildl. Andersson (1857). Färgvalörer för en gourmet. Molin FrÅdal 287 (c. 1895). De båda .. åldrande vännerna voro stora gourmeter. Ahrenberg Männ. 2: 146 (1907).
Spoiler title
Spoiler content