GUVERNANT guv1ernaŋ4t l. gɯ1v-, stundom -an4t (guvärnánnt Dalin), f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(gouv- 1779—1897 (: gouvernanteaktig). guv- c. 1780 osv. — förr vanl. skrivet -ante)
Etymologi
[av fr. gouvernante, f. till gouverneur (se GUVERNÖR)]
1) urspr.: dam som övervakar förnäma unga damers uppfostran; jfr GUVERNÖR 3; numera: dam anställd i familj för undervisning av barn, hemlärarinna. SP 1779, s. 864. En .. Enkling .. åstundar .. en beskedelig .. Demoiselle .. såsom Gouvernante för des .. små sediga Döttrar. IT 1791, nr 23, s. 5. Guvernanten. Wetterbergh (1843; boktitel). Hallström Händ. 195(1927). — särsk. (†) i oeg. anv.: lärarinna i flickpension. Sundelius NorrköpMinne 696(1798).
2) (†) dam av mogen ålder som tjänstgör ss. sällskap åt o. har uppsikt över unga personer av olika kön, ”förkläde”. Tersmeden Mem. 1: 43(c. 1780).
Anm. I följande språkprov synes ordet ha bet.: guvernör (se d. o. 1). Mästa delen af .. (de nunnor), som äro .. (i klostret vid Quebec), äro af adelig härkomst. En, som fölgde mig, var en Gouvernants dotter. Kalm Resa 3: 365(1761).
Ssgr (till 1): A: GUVERNANT-PLATS. (guvernant- 1894 osv. guvernants- 1824 osv.) DA 1824, nr 122, 2Bih. s. 4. Guvernantplats önskas af ung Flicka. DN 1894, nr 9095 B, s. 2. —
-ROMAN. litt.-hist. (roman tillhörande) vid 1800-talets midt florerande romanlitteratur som efter mönster av den eng. författarinnan Charlotte Brontës roman Jane Eyre(1847) skildrar ensamstående, bildade kvinnors kamp mot ogynnsamma förhållanden. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 42 (1915).
B: GUVERNANTS-PLATS, se A.
Avledn.: GUVERNANTINNA, f. (†) kvinnlig guvernör. Keiser Carls Syster Maria Elisabetha blef 1724. Gouvernantinna öfver Österrikiska Nederländerne. Hübner Geogr. 123(1738). Eberhardt AllmH 3: 217(1776). —
