GYMNASIARK jym1nasiar4k, äv. 01—, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. gymnasiarch(a), lat. gymnasiarcha, efter gr. γυμνασίαρχος, av γυμνάσιον (se GYMNASIUM) o. ἀρχός, anförare (jfr ARKI-)]
(förr)
1) under antiken, i sht i Grekland: föreståndare för ett gymnasium (se d. o. 1); förr äv. ngn gg i överförd anv. i fråga om sv. förh.: ledare av gymnastiska övningar. De systematiske principer, som af vår förträfflige Gymnasiarch Ling blifvit framställde. BtRStP 1823, 8: 418. Rydqvist Tid. 2: 182 (1840). 2NF (1908).
2) [jfr motsv. anv. i ä. t. om rektor vid ett gymnasium] benämning på var o. en av medlemmarna i styrelsen för Revals gymnasium. PedT 1893, s. 40 (c. 1640).
