GÅPÅIG gåpå3ig2 l. 040, adj.
(vard.) som är utmärkande för en gåpåare; fräck o. hänsynslös, närgången, oförskämd. Svenskarne .. hafva (enl. norrmännen) städse fört en orolig och gåpåig politik. GHT 1898, nr 126 A, s. 2.
Avledn.: GÅPÅIGHET, r. l. f. Denna blandning af en viss käckhet och själfsäker gåpåighet, som väl är ett (norskt) nationaldrag. PT 1912, nr 91 A, s. 3.
