SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GÄCK jäk4, sbst.5, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av nt. gīk, t. giek, rörligt rundhult, gaffel, äv. använt om gäckbom (jfr GIGA, v.1); jfr holl. gijk; möjl. samhörigt med GÄCK, sbst.2]
sjöt.
1) om rundhult; i ssgn GÄCK-BOM.
2) [i sv. gm abstraktion uppkommet ur GÄCK-BOM; jfr dock holl. gijk, äv. använt om läsegel] litet gaffelsegel, sprisegel l. trekantigt segel som på en del mindre fartyg l. båtar föres på en nära aktern anbragt mast (gäckmast). Ekelöf Skeppsm. 243 (1881). Melander Långtur 198 (1896). Wrangel SvFlBok 215 (1898).
Ssgr (sjöt.): (1) GÄCK-BOM. [jfr nt. gīkbōm] bom till vilken gäcken skotas. Ekelöf Skeppsm. 244 (1881).
(2) -MAST. liten mast akterut som uppbär en gäck. Witt Skeppsb. 36 (1857).
Spoiler title
Spoiler content