SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GÖJA, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[av nor. dial. (Sætesdalen) jøya, motsv. andra nor. dial. gjelgja samt isl. gelgja, stång; avledn. av stammen i GALGE]
(enst., †) i fråga om vissa norska allmogebyggnader av gammaldags typ: kort o. tjock bjälke (liknande en kranbjälke) som sträcker sig fram över den öppna spisen o. vari grytan hänges. Den svarta göjan från väggen / Med drakhufvet skjuter ut. Josephson GulaR 18 (1896; ur Serenad i Sætersdalen).
Spoiler title
Spoiler content