publicerad: 1928
GALGE gal3je2, r. l. m.; förr äv. GALGA, sbst.1, r. l. m. (l. f.); best. -en resp. -an; pl. -ar (GR 1: 21 (1521) osv.) resp. -or (Borg Luther 1: 624 (1753)) ((†) -er Tegel G1 1: 14 (1622)).
Ordformer
(galg(h)e, nom. l. oblik kasus 1526 osv. galie, -gie, -je 1532—1900. galga (-ja), nom. c. 1600—1781, oblik kasus 1528—1807)
Etymologi
[fsv. galghe, motsv. d., nor. galge, isl. galgi, got. galga, fsax. galgo, holl. galg, fht. galgo, t. galgen, feng. galȝa, ȝealȝa, eng. gallows. Ordets urspr. bet. synes vara: gren (ss. galge användes tidigast högt sittande trädgrenar); jfr isl. gelgja, stång, ävensom lett. žalga, spö, lit. žalgà, stång]
1) i fråga om ä. l. utländska förh.: (vanl. av två stolpar o. en upptill anbragt tvärbjälke bestående) inrättning för avlivande av förbrytare gm hängning; äv. (fullt br.) oeg. l. bildl. i vissa uttr. Liket hängde och dinglade i galgen. Nedskäras ur galgen. Sluta i galgen. Mogen för galgen. Undgå galgen. GR 1: 21 (1521). (Kristiern II) Lät .. strax (efter sitt intåg i Sthm) resa vp en galgha på stora torghet. OPetri Kr. 326 (c. 1540). Ther öffuerst .. (på Brunkebärg) wore fyre galgar hwilke alle hängde fulle medh Swenske men. Svart G1 38 (1561). General Aschenberg lätt slå it exemplar .. (av den danske kommendantens plakat) på een galga. Spegel Dagb. 9 (1680). Stadens galge. Lenngren (SVS) 2: 72 (1793). Hagberg VärldB 167 (1927). — jfr STADS-, STEN-, TRÄ-, VIPP-GALGE m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Then som löser en Tiuff ifrån Galghan, honom hiälper Tiuffuen gärna tijt igen. Balck Es. 75 (1603). Den första timan i galgen är den svåraste. Rhodin Ordspr. 24 (1807).
b) [jfr fsv. dömas til gren ok til galgha] (†) i sådana uttr. som dömas till galge och gren, dömas till avrättning gm hängning i galge; jfr GREN. JönkTb. 131 (1536). Nicander GSann. 62 (1766).
c) [jfr holl. om de galg loten] (†) i uttr. spela om galgen, (spela tärning om vem som skall) hängas i galgen. Två som nu sittia i fengelset, och skole spela om Galgen. CollMedP 7/1 1685. Möller (1745, 1755; under billet). Afzelius Sag. X. 2: 3 (1866; efter handl. fr. 1680).
2) [jfr motsv. anv. i fsv. m. fl. germ. fornspråk] (†) (Kristus') kors (möjl. urspr. om korsets tvärträ); i sht i uttr. korsets galge. VarR 49 (1538). (Kristus blev) hengder på korszens galga. LPetri 2Post. 55 b (1555). Brenner Pijn. 95 (1727).
3) i överförd anv.: större l. mindre inrättning vanl. bestående av en l. två ståndare med tvärstycke upptill l. av två upptill hopgående ståndare o. vanl. avsedd l. använd att upphänga ngt i. Bägge basis till denna galge (för ripfångst) fästas i snöskorpan. Linné Skr. 5: 118 (1732). Vällingklockan hänger .. i sin galge. TurÅ 1903, s. 75. — jfr BOGSER-, HISS-, LÅNG-, ÄRT-GALGE m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (förr) boktr. i handpress: inrättning mot vilken däckeln vilar, då den är upplyft. Tryckiare Pressen medh alt tilbehör .. (bl. a.) Huffwudhskruffwen medh galgan. Rudbeckius MemPubl. 23 a (1635). — jfr PRESS-GALGE.
b) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] sjöt. särsk.: (akter om fockmasten o. för om stormasten anbragt) av två ståndare o. ett tvärträ bestående träställning avsedd till underlag för reservspiror o. d. VetAH 1780, s. 105. Antarctic 1: 21 (1904). — jfr BÅT-, KOBRYGGE-GALGE.
c) ridk. å vissa munstycken i betsel: uppböjning varunder hästens tunga kan röra sig friare. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 26 (1836). Wrangel HbHästv. 256 (1885).
d) å stolpe l. tak l. vägg o. d. anbragt järnställning som uppbär trådar för telegraf- l. telefon- l. elektrisk belysnings- l. kraftledning. För framdragandet af ett större antal (telefon-) ledningar uppsättas särskilda takställningar, s. k. galgar. Nyström Telef. 144 (1885). TT 1895, Allm. s. 97. — jfr STOLP-, TELEFON-GALGE m. fl.
e) klädhängare (av trä l. metall) bestående av ett 3 till 4 dm. långt (vanl. ngt böjt) tvärstycke o. en däri fäst krok. Sidenliv .. skola hänga på s. k. galgar. Sömnadsb. 406 (1915). — jfr KLÄD-GALGE.
Ssgr (i allm. till 1): A: GALG-BACKE. (galg- 1698 osv. galge- 1719—1849) (i fråga om ä. förh. samt, i best. form, ss. ortnamn) plats där en l. flera galgar stått resta; särsk. om dylik plats där hängning av dödsdömda från ett visst område varit avsedd att företagas. En sådan Fånge bör af Bödelen i Galgbackan nedergräfwas. Kungör. 22/8 1698, s. 2. Brunius GotlK 1: 323 (1864). —
-BÄRG. (galg- 1864 osv. galge- 1572—1675) (numera bl., i best. form, ss. ortnamn) höjd där en l. flera galgar stått. LPetri ChrPina h 3 a (1572). Brunius GotlK 1: 323 (1864). —
-FRIST, se D. —
-FYSIONOMI. (galg- 1851 osv. galgen- 1904) [sannol. ellips av GALG-FÅGELS-FYSIONOMI] (vard., i sht skämts.) skurk- l. bovaktig fysionomi. Han ser icke ut som den, som skall drunkna; han har en äkta galg-fysionomi. Hagberg Shaksp. 11: 288 (1851). —
-FÅGEL. (galg- 1739 osv. galge- 1619—1807) [jfr d. galgenfugl, t. galgenvogel]
1) (†) i eg. bem. om fåglar (i sht korpar) som uppehålla sig kring galgar o. äta av de hängdas lik. Schultze Ordb. 1206 (c. 1755). Dalin (1852). jfr Sigfridi F 5 a (1619).
2) i överförd anv.: person som förtjänar att hängas; urspr.: bov, skurk, vanl. ss. tillmäle för att uttrycka förbittring l. förargelse; förr äv.: utsvävande sälle; numera nästan bl. (vard. o. skämts.) i försvagad anv.: slyngel, kanalje, skälm, skojare, spefågel, galenpanna. Wollimhaus Ind. (1652). Du galgefogel, inbillar du dig at jag tror dig? Österling Ter. 1: 123 (1699). Det är du, din galgfogel, som ställt till den här skandalen! Blanche Bild. 3: 55 (1864). Bergman HNådT 149 (1910). —
-HUMOR. (galg- 1884 osv. galgen- 1892—1904) [efter t. galgenhumor] humor l. skämtlynne som en person ådagalägger (eg. strax före sin hängning i galge, numera bl. allmännare:) trots en förtvivlad belägenhet; äv.: munterhet som icke väjer för ngt ämne; äv.: kärv, bister humor. Larsen (1884). Alla bedragare nu för tiden lämnar visitkort. Det ligger en slags galghumor i deras artighet. Agrell Sthm 92 (1892). De ryska kolingar, som Gorkij med sin galghumor förevigat i litteraturen. Jensen Tsard. 34 (1905).
-KNUT. (i fackspr.) benämning på en viss knut (halvknut med ögla i) som göres, då man vill bilda en rännsnara: löpknut, rännknut. Öhrvall Knut. 26 (1908). —
-KROK. (galg- 1788. galge- 1732) (förr) krok som uppbar repet i galge. Kolmodin QvSp. 1: 591 (1732). GT 1788, nr 131, s. 3. —
-MAT, m.||ig. (galg- 1731—1863. galge- 1621—1685. Anm. Ss. skymfligt tillmäle o. öknamn anträffas formen -mater 1621—1731) [sv. dial. (Finl.) galgmat, okynnig pojke] (numera bl., knappast br., i skildring av ä. förh.) om till hängning i galge dömd person; äv. om person värd att hängas, skurk, bov; ofta ss. skymfligt tillmäle; jfr -FÅGEL 2. Then ondt gör liuset altidh hater, / Thet giorde Reinick Galgemater. Fosz 4 (1621). Schwartz Pos. 36 (1863). —
-MÖRKER. [jfr eng. gallows i förstärkande bet.; möjl. dock eg. en förvanskning av GALL, sbst.1 II] (†) fasaväckande mörker, beckmörker. Almqvist TreFr. 3: 187 (1843). —
-PLATS. (galg- 1769 osv. galge- 1711—1756) (i fråga om ä. förh.) jfr -BACKE. KKD 5: 233 (1711). Bergman GotlSkildr. 47 (1882). —
-REP. (galg- 1734 osv. galge- 1631—1852) eg. (i fråga om ä. förh.): rep varmed missdådare hängas i galge; äv. mer l. mindre bildl. För hvilkedt Brofossen vääl hafver förtjänt galgerepet. RP 2: 75 (1631). Högberg Vred. 2: 209 (1906). —
-RISTARE. (galg- c. 1638—1814. galga- 1597—1640. galge- 1700—1746. -ristare 1597—1814. -rister 1695) [jfr sv. dial. galjerestare, galgfågel, galgristäre, ovanligt lång mansperson, ä. d. galgerister (i bet. 2); eg.: person som ”rister” (skakar) galgen] (†)
2) person som förtjänar att hängas; bov, skurk; ofta ss. skymfligt tillmäle; jfr -FÅGEL 2. Schroderus Dict. 52 (c. 1638). Hålt Munnen på dig din Galgeristare. Lagerström Tart. 62 (1730; fr. orig.: pendard). Heinrich (1814; med hänv. till galgfågel). —
-SPIK. (galg- 1856 osv. galga- 1708) (i fråga om ä. förh.) vid resande av galge använd spik, i folktron tillagd magisk kraft. VRP 1708, s. 231. Rydberg Vap. 366 (1891). —
-STEGE. (galg- 1804 osv. galge- 1737—1744) (i fråga om ä. förh.) mot galge rest stege varpå bödeln o. delinkventen vid avrättningen stego upp, när snaran skulle läggas om den senares hals. Scherping Cober 2: 154 (1737). ST 1897, nr 2324, s. 3. —
-STRECK. (galg- 1794 osv. galge- 1745) (numera knappast br.) bov- l. skurkstreck; äv. (skämts.): skälmstycke, spratt. Möller (1745; under cordeau). Schröder MinnSkog. 205 (1888). —
-TRÄ. (galg- 1734 osv. galga- 1911. galge- 1737) [fsv. galgha træ] (i fråga om ä. förh.) trävirke varav galge förfärdigas; förr äv.: ss. galge användt träd; av trä gjord galge. (Eng.) The gallows groans for him, (sv.) hans galgträ är långesedan moget (dvs. han har länge varit mogen för galgen). Serenius Aa 2 b (1734). Fatab. 1911, s. 219 (i folkvisa). —
(1; jfr 2) -TRÄD. (galge-) (i fråga om ä. förh.) eg.: ss. galge användt träd; träd varav galge (l. kors) förfärdigas. SvFolkv. 1: 110. Janzon Prop. 3: 75 (1911).
B (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat): GALGA-RISTARE, -SPIK, -TRÄ, se A.
C (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat): GALGE-BACKE, se A. —
-BALK. [jfr ä. d. galgebjælke] (†) (tvärbjälke i) galge. Min Brodher är en Huffwudskalck. / Långe förtiänt en Galgebalck. Messenius Sign. 22 (1612). —
-BOM. [jfr t. galgenbaum] (†) (eg.: träd användt ss.) galge; jfr GALG-TRÄ(D). Så går han fulsnart til galgebom. Ps. 1572, Wijsa om dryck. A 3 a. —
-BÄRG, -FÅGEL, -KROK, -MAT, se A. —
-PLATS, -REP, -RISTARE, -STEGE, -STRECK, -TRÄ, -TRÄD, se A.
D [liksom d. galgen- av motsv. ssgstyp i t.] (numera knappast br. utom i -FRIST): GALGEN-FRIST. (galg- 1905. galgen- c. 1755 osv.)
1) (i fråga om ä. förh., numera knappast br.) eg. om det korta uppskov (för beredande till döden) som brukade givas en dödsdömd förbrytare, innan domen värkställdes. Schultze Ordb. 1344 (c. 1755). Östergren (1924).
2) bildl.: kort, meningslöst uppskov med ngt (synnerligen) pinsamt l. obehagligt som man dock icke kan undgå. Schultze Ordb. 1344 (c. 1755). Porthan BrefCalonius 88 (1794). Möjligt, att ännu en galgenfrist (före det hotande världskrigets utbrott) kan förunnas detta Europa, som dansar och superar i en skog af bajonetter! Topelius (1885) i FoU 21: 221. SvH IX. 1: 222 (1909). —
-FYSIONOMI, -HUMOR, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content