[av fr. habitude, habitus, gestalt, vana, av lat. habitudo, (yttre) gestalt, avledn. av habere, hava (refl.: förhålla sig). Bet. 3 torde hava uppkommit gm anslutning till HABIT]
(†)
1) beskaffenhet, lägenhet. Swedberg Schibb. 274(1716; i listan på främmande ord ”som hos oss merendels onödigt brukas”).
2) vana, plägsed. Omständigheter, som .. kunna verka på ens odling (dvs. bildning) och habituder. Boëthius Sedel. 197(1807). Pfeiffer(1837). Ekbohrn(1904).
