SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HACHIS haʃi4, äv. med fr. uttal, sbst.2, r. l. m. (m. Björkman (1889), Lundell); best. -en (Hoppe (1892), Auerbach (1909)); pl. -er (Hoppe (1892), Auerbach (1909)) ((†) = (SP 1809, nr 46, s. 3)); l. HACHÉ haʃe4, r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(haché 1825 osv. hachi 1893. hachis 1664 osv. harsie 1730)
Etymologi
[i formen hachis liksom d. hachis av fr. hachis, avledn. av hacher (se HACHERA); med avs. på formen haché jfr t. haché, eg. p. pf. av fr. hacher]
kok. maträtt bestående av hackat kött i kryddad sås. Hachis på rådt Kiött. Salé 30 (1664). SP 1809, nr 46, s. 3. Pannkakspudding med hachis. HemKokb. 128 (1903). KokbHem. 332 (1913).
Spoiler title