HAKE ha3ke2, sbst.5, m. l. r.
Etymologi
[av mnt. hack, sannol.: pack, stackare, o. samma ord som mnt. hack, ngt hackat, frikassé, ofta i uttr. hack unde mack o. ssgn hackemack, blandad samling av värdelösa saker, pöbel, ”pack”. I sv. har ordet till form o. bet. anslutits till HAKE, sbst.2 1 c]
eg.: pack, stackare?; bl. [efter mnt. hack kumpt ummer in syn ghemak, motsv. mnl. hac comt immer in l. an sijn ghemac; jfr mnl. hac soect gemack] (i vissa trakter) i ordspr. hake råkar make, kaka söker maka. Granlund Ordspr. (c. 1880). Landsm. XI. 6: 8 (1896).
