[efter nt. Hanneke(n), Henneke(n), diminutiva bildningar till Hann(e) (kortform till Johannes)]
(†) skämtsam benämning på det ofödda barnet i moderlivet; jfr Hans i källaren. Hönnekin kallas och en Moders barn, och serdeles den som än är i sitt moders lijff; Dedan plägar önskas till en lyckosam födzel genom skåldrickande. Hennekins skål i källaren. Rudbeck Atl. 2: 585(1689). Schultze Ordb. 1729(c. 1755).
