HANNOVERAN han1overa4n l. -åv-, äv. -ωv-, äv. -of- osv., äv. 0104, m.; best. -en, vard. (utom i i södra Sv.) äv. =; pl. -er; äv. (i sht i bet. 2) HANNOVERANARE han1overa3nare2 l. -åv- osv., äv. 010302, i bet. 1 m., i bet. 2 m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. =; äv. (numera knappast br.) HANNOVRARE hanå3vrare2 l. 0400, m.; best. -en l. -n; pl. =; förr äv. (i bet. 1) HANNOVARE, m.
Ordformer
(hannovare 1752. hannoveran (hanovran) c. 1750 osv. hannoveranare 1880—1926. hannovrare 1807)
Etymologi
[till t. provins- o. stadsnamnet Hannover; jfr t. hannoveraner]
1) invånare i nuvarande provinsen l. staden Hannover, person från Hannover; äv. hist. om anhängare av Hannover. HSH 7: 268 (c. 1750). Bernsdorff är Hannovare. Höpken 1: 93 (1752). Östergren (1926).
2) hippol. (ädel, kraftigt byggd) halvblodshäst från Hannover. Berndtson (1880).
