SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HARPA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se HARPARE, sbst.1).
Etymologi
[fsv. harpa (i bet. 2), sv. dial. (Finl. o. Östersjöprov.) harpa (i bet. 1); motsv. (ä.) d. harpe, isl. harpa, mnl. o. (ä.) holl. harpen, mht. harpfen, t. harfen, feng. hearpian, eng. harp, i bet. 1; avledn. till HARPA, sbst.1 Jfr HARPLA, v.2]
1) (†) spela harpa. 1Kor. 14: 7 (NT 1526). At iagh motte haffua leedhsaghat tigh medh frögd, medh siungande, med bungande och harpande. 1Mos. 31: 27 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 1823 (c. 1755). jfr Andersson Stråkh. 132 (1923).
2) [jfr motsv. anv. i d. samt eng. to harp on the same string o. d.] (numera knappast br.) bildl., i sådana uttr. som harpa på en (och samma) sträng, harpa på ngt, oupphörligt o. till leda (i tal l. skrift) uppehålla sig vid l. behandla samma ämne, ”tröska” med l. ”tjata” om ngt; jfr ex. från 1678 under HARPARE, sbst.1 Bremer Brev 1: 260 (1833). Björkman (1889). Och nu börja norrmännen .. att ånyo taga upp .. flaggfrågan! Att ett folk skall avlöna hundrade män för att sitta och harpa på sådant. CGEstlander (1896) i SnoilskyVänn. 2: 320.
Spoiler title
Spoiler content