SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HASKLIG, förr äv. HASKELIG (ha`skelig Weste), adj. -are. adv. -EN (†, Ekblad 83 (1764)), -T.
Ordformer
(haskl- c. 17301921. haskel- 17351807. -ligit, n. sg. 1740)
Etymologi
[sv. dial. haskelig; jfr y. fsv. haskelika, adv., nyisl. háskalegur; jfr äv. sv. dial. häskjelig, nor. dial. heskjeleg; avledn. av (motsvarigheten till) isl. háski, fara. Jfr HARSKALÖS]
(numera bl. i Finl.) farlig, faslig, förskräcklig, hemsk, hisklig. Swedberg Ordab. (c. 1730; med hänv. till grufvelig). Diefvulen sielf, den svårasta menniskians fiende .. är .. den aldrahaskeligaste ibland alla de skapade Creaturen. Kling Spect. E 3 a (1735). Malmborg Barclay 18 (1740). Weste (1807; angivet ss. fam.). Det var en hasklig färd. Bergroth FinlSv. 332 (1917).
Spoiler title
Spoiler content