(haskl- c. 1730—1921. haskel- 1735—1807. -ligit, n. sg. 1740)
Etymologi
[sv. dial. haskelig; jfr y. fsv. haskelika, adv., nyisl. háskalegur; jfr äv. sv. dial. häskjelig, nor. dial. heskjeleg; avledn. av (motsvarigheten till) isl. háski, fara. Jfr HARSKALÖS]
(numera bl. i Finl.) farlig, faslig, förskräcklig, hemsk, hisklig. Swedberg Ordab. (c. 1730; med hänv. till grufvelig). Diefvulen sielf, den svårasta menniskians fiende .. är .. den aldrahaskeligaste ibland alla de skapade Creaturen. Kling Spect. E 3 a(1735). Malmborg Barclay 18(1740). Weste(1807; angivet ss. ”fam.”). Det var en hasklig färd. Bergroth FinlSv. 332(1917).
SAOB
