SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HAVANDE ha3vande2, p. adj.
Etymologi
[fsv. havande, motsv. isl. hafandi; eg. en förkortning av uttr. havande barn i kviþi (dvs. i moderlivet) l. dyl.; jfr grek. ἒχουσα (ἐν γαστρί)]
(numera, utom i fackspr., ngt ålderdoml. l. högtidl.) om kvinna: befruktad, gravid, i grossess, ”i välsignat tillstånd”, som är ”med barn”; äv. i överförd anv., i sådana uttr. som havande tillstånd, förr äv. på havande fot o. d.; förr äv. om djur: dräktig. Vara havande i tredje, sjätte osv. månaden, förr äv. vara så och så många månader havande. Mat. 1: 23 (NT 1526). (Drottning Filippa) sadhes .. thå (dvs. vid sin död) wara haffuandes. OPetri Kr. 166 (c. 1540). Hindernar gå haffuandes. Job 39: 4 (Bib. 1541). (Vi bedja Gud för) haffuande qwinnor och barnaföderskor. LPetri KO 13 b (1571; äv. i hskr. 1561). Hwilken Qwinna går på hafwande Foot, åth henne (osv.). Hildebrand MagNat. 98 (1654). (Jag) besökte .. en Hustru som var, vid pas, två månader hafvande. Hoorn Jordg. 2: 103 (1723). Ett oächta barn hade hon tå redan fåt på Armen, och gick hafvande med thet andra. VDAkt. 1724, nr 117. Blödning från lifmodern under hafvande tillstånd. Lovén Anvisn. 32 (1838). SFS 1920, s. 966. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. (vara, förr äv. gå) havande av ngn, förr äv. av ngns foster. Maria .. fandz .. wara haffuandes aff them helgha anda. Mat. 1: 18 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Een ryttare Åke Sonason vidh nampn .., af hvilkens foster hoon .. nu hafvandes gåår. VDAkt. 1661, nr 370. Denna Britta är af sin Fästeman hafvande och lärer snart föda. Därs. 1722, nr 386. Adlerbeth Ant. 2: 89 (c. 1815).
b) (†) i oeg. anv. Hustrun är hafwande af Wäder (dvs. starkt uppsvälld av gasbildningar). Hoorn Jordg. 1: X 8 b (1697). Hafvande pomeranser och citroner (dvs. inuti vilka finnas blomanlag). SvMerc. V. 1: 87 (1759).
c) bildl. Se kring dig! natten ligger tung och trycker, / Med stormar hafvande, mot jordens barm. BEMalmström 6: 164 (1841). Det är som om tiden vore hafvande med ett stort, oundvikligt krig. Bremer Brev 3: 319 (1855). Skogens silhuett är mäktig, hafvande, tung af färg. Engström 1Bok 56 (1905). — särsk.
α) (föga br.) om ngt konkret: innesluta, innehålla. Den med kalk hafvande jorden. GbgMag. 1760, s. 399. Bergen med lysande guld och silfver hafvande äro. Stagnelius (SVS) 3: 66 (1817).
β) (†) i allm.: hysa, nära, bära på (ngt), vara fylld av (ngt l. tanken på ngt); särsk.: hysa l. nära planer l. avsikter på (ngt l. att göra ngt o. d., äv. att bliva ngt); jfr γ. Sij, thenne haffuer ondt j sinnet, medh olycko är han haffuande. Psalt. 7: 15 (Bib. 1541). Efter han går hafvandes medh een generalissimo. OxBr. 8: 129 (1633). (Innocentius IV) gick hafwande medh en högtrafwande Ande. Schroderus Os. 2: 715 (1635). Tå det (dvs. Danmark) gick hafwande medh Sweriges ruin. RARP 7: 132 (1660). Jag gick altid hafvande med allehanda slags griller. DeFoë RobCr. 4 (1752). Abbaten .. gick hafvande med at skrifva en Description historique et critique de l'Italie. Björnståhl Resa 1: 193 (1771).
γ) med avs. på planer (på l. till ngt) l. beslut o. d.: hysa, ruva på, (småningom) låta taga gestalt l. mogna inom sig; ofta i fråga om (planer l. utkast o. d. till) litterärt l. konstnärligt alster o. d. Gå havande med en dikt, en roman. Sitt Vpsååt, ther han länge hadhe gått hafwande medh. Schroderus Os. III. 1: 64 (1635). Ett värck, medh hvilket han i månge åhr haffver gådt haffvande. RP 6: 460 (1636; i fråga om en bok). Jag .. geck hafvande med det beslutet att taga lifvet af mig sjelf. ESjöberg 410 (1818). Allt, hvarmed min hjerna i månader gått hafvande, fick nu med ens lif och form. Böttiger 6: 121 (c. 1875).
Ssgr: HAVANDE-TILLSTÅND. Upptäckten af hennes (dvs. jungfru Marias) hafvandetillstånd. Melin JesuL 1: 59 (1842).
-TJOCK. (hawand-) (†) havande. Lucidor (SVS) 206 (1672; i bild).
Avledn.: HAVANDEHET, f. (haffuandheet) (†) havandeskap; dräktighet. Linc. (1640; under graviditas).
HAVANDESKAP, n. (havand- 1773c. 1870. hafvande- c. 1870 osv.) förhållande(t) att vara havande, havandetillstånd, graviditet, grossess. Fostrigt, ofostrigt havandeskap (i fackspr.). Blandat havandeskap, (i fackspr.) havandeskap i vilket livsfrukten är dels fostrig, dels ofostrig. Enfostrigt (l. enkelt), flerfostrigt havandeskap (i fackspr.). Extrauterint havandeskap (i fackspr.). Inbillat l. hysteriskt havandeskap (psykiatr.). Sahlstedt (1773). Cederschiöld QvSlägtl. 1: 6 (1836). Drottningen befann sig i ett långt framskridet hafvandeskap. Tegnér Armfelt 2: 161 (1884). Kvinnlig befattningshavares ledighet för havandeskap. SFS 1920, s. 1298.
Ssgr: havandeskaps-diagnos. med. NoK 30: 18 (1924).
-njure. med. Hafvandeskapsnjure har man kallat njurar med vissa förändringar i blodomloppet och näringsprocessen, som ofta förekomma under hafvandeskap. Wretlind Läk. 8: 31 (1900).
-tecken. DuodSanal. (1885).
-tid. Sahlstedt (1773).
-vecka. (i fackspr.) i uttr. den l. den havandeskapsveckan (från havandeskapets början). VerdS 88—89: 4 (1900). Missfall förekommer oftast i 6:e—12:e hafvandeskapsveckan. 2NF 18: 661 (1912).
Spoiler title
Spoiler content