SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HAVEK, m.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[av mnt. havek, havik (se HÖK)]
(†) hök (l. falk) ss. jaktfågel. En hundh och en täffva (dvs. hynda), som medt haffveker väl öffvede äre. G1R 26: 492 (1556).
Spoiler title
Spoiler content