HEDONISM hed1ωnis4m l. häd1-, l. he1-, l. -o- l. -å-, r.; best. -en.
Ordformer
(hed- 1838 osv. häd- 1891—1913)
Etymologi
[jfr t. hedonismus, eng. hedonism, fr. hédonisme; till gr. ἡδονή, nöje, njutning (se SÖT)]
filos. den etiska åsikt enligt vilken det högsta goda är sinnlig njutning; jfr EUDEMONISM.Eudæmonism, i dess consequentaste form såsom hedonism. Boström 2: 18(1838). Larsson PoesLog. 148(1899). —
