SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HEKTIK häkti4k, r. (m. Weste (1807), Meurman (1846); f. SvTyHlex. (1851), WoJ (1891)); best. -en; förr äv. HECTICA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(förr skrivet hect-. hectica 15781697. hectique 17191771. hektik (hectic) 1744 osv. Anm. Formen hectica förekommer stundom med lat. böjning. BOlavi 73 b (1578))
Etymologi
[jfr t. hektik, eng. hectic, fr. hectique, till mlat. hecticus, adj., av gr. ἑκτικός, eg.: som har en viss egenskap l. som är i ett visst tillstånd, äv.: ”hektisk”]
(numera bl. i folkligt spr., mindre br.) kroniskt, infektiöst sjukdomstillstånd med feber o. ofta stark avmagring (vanl. i fråga om tuberkulos), ofta åtföljt av kommande o. gående, hög rodnad; i folkligt spr. liktydigt med: lungsot. BOlavi 88 b (1578). En hectica eller långsam och förtärande Feber. Hoorn Jordg. 1: 56 (1697). De, som hafva Lung-sot eller Hectique. Kalm Resa 1: 352 (1753). Jag hör ej annat af än getmjölk och hectik. Lenngren (SVS) 2: 173 (1796; i en vårskildring). Östergren (1927).
Spoiler title
Spoiler content