SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HEMATIN hem1ati4n l. he1-, äv. HÄMATIN häm1- l. 1-, n.; best. -et.
Ordformer
(hem- 1838 osv. häm- (hæm-) 18551897)
Etymologi
[av fr. hématine, bildat 1823 av kemisten M. E. Chevreul till gr. αἷμα (gen. -ατος), blod; urspr. om hematoxylin]
kem. i vatten, alkohol o. eter olösligt, i sura o. alkaliska vätskor lösligt, rödbrunt ämne vilket utgör huvudbeståndsdelen i det ämne (hemoglobin) som ger blodet dess färg. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 517. Hammarsten FysiolK 115 (1883).
Spoiler title
Spoiler content