HEMFRID hem3~fri2d, förr äv. HEMFRED, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(-fred c. 1585—1852. -frid c. 1585 osv.)
Etymologi
[fsv. hemfriþer; till HEM I 2; jfr fnor. heimfriðr, nor. heimfred]
1) jur. om den frihet från intrång o. övervåld (urspr. särsk. överfall) som man enl. lag har rätt att njuta i resp. för sitt hem l. hemvist (gård, hus, fartyg); rättsligt skydd varunder en persons hem l. hemvist befinner sig; förr ofta i uttr. hus- och hemfrid (jfr 2), hus- eller hemfrid. TBielke(1598) i HB 2: 338. Hwar och een .. ähr medh hws och hemfridh, emott wåldh och orätt beskyddat worden. HSH 31: 458(1662). Om hemfrid och rån. MB 20(Lag 1734; kapitelöverskrift). Hemfriden sträckte sig enligt UplL. 60 famnar från det hus der man bodde. Schlyter JurAfh. 1: 80(1836). Bryter man annans hemfrid, i ty att man med våld, eller eljest emot hans vilja, intränger i hans hemvist .. straffes med böter. SFS 1864, nr 11, s. 36.LfF 1914, s. 210.
2) (†) skydd som ngn åtnjuter i en annans hem; gästfrihet; i uttr. hus- och hemfrid (jfr 1), härbärge och hemfrid o. d. Men thenne Jörgin w. Ellingin orckadde wp till torpett, bad bonden om herbärge och hemfred. Brahe Kr. 40(c. 1585). Verden i gården hafwer länt migh hwss och hemfridh öfwer natten. VRP 1672, s. 451.Ehrenadler Tel. 360(1723).
