HEMLÄNDSK hem3~län2sk, i särsk. vårdat uttal äv. ~län2dsk, adj.
(i sht i vitter stil, numera föga br.) hemlands-, från hemlandet; inhemsk. Effter iagh hwart och ett Rijkes Historie vtaff thesz hemländske Skribenter dragit hafwer. Brask Pufendorf Hist. Föret. 3 a (1680). Man lever sig aldrig så helt in i det främmande, som man kan med det hemländska. Fröding 16: 8 (1892). Att ett förkovrat hemländskt arv / åt sena släktled trygga. Söderberg Idyll. 59 (1923).
