SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HEMSÖKA hem3~2ka, v. -er, -te, -t, -t; se för övr. SÖKA. vbalsbst. -AN (†, BtFinlH 2: 123 (1554)), -ANDE, -ELSE (Lind (1738) osv.), -NING (numera knappast br., Johansson Noraskog 2: 299 (cit. fr. 1539), Östergren (1927)).
Ordformer
(hem- 1541 osv. heem- 15281680. hemsokning 1551)
Etymologi
[fsv. hemsökning, hemgång; liksom d. hjemsøge, isl. heimsækja, efter mnt. heimsoken, mht. heimsuochen, t. heimsuchen; jfr HEM I 2, 4 o. SÖKA; jfr äv. HEM-SÖKN]
1) (†) besöka (ngn) i hans hem; hälsa på hos (ngn). Apostlanar heemsöchte the siwka som Christus och oss lärdt haffuer, ath wij the kranka sökia skole. OPetri Sacr. 13 a (1528). SDS 1914, nr 3, s. 9 (1794). — särsk. i fråga om besök för utmätning. Hemsökning med Fogdekarlar at utpanta något. Verelius 19 (1681). Then sakfälte, som ej vil, i godo, fullgiöra utslaget, varder hemsökt med utmätning. Nehrman PrCiv. 377 (1751). VDAkt. 1784, nr 468.
2) [efter motsv. anv. i ä. t.] (†) eg.: i undersökande syfte besöka (ngn); nagelfara, noga skärskåda (ngn l. ngt). Hwadh är een menniskia, at tu achtar henne högt, och bekymrar tigh medh henne? Tu hemsöker henne dagligha, och försöker henne altijdh. Job 7: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: synar henne var morgon; Luther: suchest jn teglich heim). (Talet) blef hemsökt af åtskilliga Critiska Pennor. 1Saml. 2: 196 (1773).
3) (i sht i skriftspr.) i ond (fientlig) avsikt tränga in i l. besöka (ett hem l. ett land o. d.); (vid besök) fara illa fram (anställa plundringar l. härjningar) i (ett hem l. ett land o. d.) l. hos (ngn); förr äv.: för strid uppsöka (en fiende) på hans eget område. Ath man ene rese hemsökte fienderne och seg på them vrechte. RA 1: 475 (1546). The skulle bliffua så heemsöckta aff Kong: Götstaffs folk, .. att i the tree socknar skulle icke igenleeffuas hwarken hund eller hane. Svart G1 110 (1561). Under det den svagaste afdelningen af Ryska flottan .. härjade norrut, hemsökte hufvudstyrkan Södermanlands och Östergötlands kuster. Malmström Hist. 1: 72 (1855). Har detta kloster hemsökts af hedningar? Rydberg Sing. 78 (1876; uppl. 1857: blifvit plundradt). Om man blivit hemsökt av någon tjuv, skulle man binda en ulltråd kring tappen på kyrkklockan. Budk(Vasa) 1923, s. 85. — särsk. (†) i fråga om hemgång; anträffat bl. ss. vbalsbst. Johansson Noraskog 2: 299 (cit. fr. 1539: hemsökning). Han hade brutid Edzørett, før thnn hemsokning och åkoman han giortt hade på sin Mågh hans hindrics. SthmTb. 8/8 1551. Schultze Ordb. 4680 (c. 1755).
4) [oeg. anv. av 3] (vard., skämts.) om störande ovälkommen l. påhälsning l. ”hemgång”. I Orsa gjordes blott ett kort besök, ty min vän Sernander var ej hemma. Något grundligare deremot blef hemsökelsen i Rättvik under återvägen från Mora. Svedelius Lif 521 (1887). När så kassan är tom, hemsöker du mig. Michaelson Ungk. 41 (1892). (Det) var bara ett par bord emellan honom och den grupp som stört hans ro, och det var fara för direkt hemsökelse. Hallström Händ. 297 (1927). Jfr Dahlstedt Cicero 141 (1832).
5) (i sht i högre stil) tillfoga (en person l. ett land o. d.) skada (en prövning l. ett lidande), låta ngt ondt vederfaras (en person l. ett land o. d); äv. (numera bl. om Gud): tukta, straffa, bestraffa (ngn) för (ngt), uttaga hämnd för (ngt); numera i sht med av prep. med inledd bestämning angivande skadans (prövningens l. lidandets) l. straffets natur. Jagh skal hemsökia idher medh förskreckilse, swuldnat och skelffuo. 3Mos. 26: 16 (Bib. 1541). Iagh är Herren .., en nijtelskande Gudh, som heemsöker fädhernas misgerningar offuer barnen. 5Mos. 5: 9 (Därs.; Bib. 1917: hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande). Konungen hade wehll tillfelle oc orsaak att hemsökia och straffa thet förtreet och oskäll honom skedt war aff them ther bodde offuan Longeheeden. Svart G1 168 (1561). Gudh .. hadhe .. heemsöckt Landet medh misswäxt. HSH 31: 373 (1662). (Karl XI) har oblidkeligt hemsökt både hög och låg, när det gällde kronans rätt, hans stränghet var af den art, som aldrig förlät. SvH 6: 214 (1905). Annerstedt Rudbeck Bref cxxxxvii (1905).
6) om olycka, prövning, straff, hämnd, sjukdom o. d.: komma på l. över (en person l. ett land o. d.), träffa, drabba; ss. vbalsbst. äv. konkretare: olycka, prövning o. d. Hwadh wilien j göra på heemsökningennes och olyckonnes dagh? Jes. 10: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: hemsökelsens dag). Nu .. haffuer Gudz retwise doom tigh heemsöckt. Svart G1 61 (1561). Mina dagar hafva icke varit utan moln: sorger af flera slag hafva hemsökt äfven min hydda. Lehnberg Pred. 1: 164 (c. 1800). En vådeld med mer än vanlig våldsamhet hemsökte Staden (dvs. Rom) och afbrände berget Cælius. Kolmodin TacAnn. 1: 360 (1833). (Medeltiden) var mer än någon annan kulturperiod hemsökelsernas, eländets och lidandets tid. VerdS 152: 13 (1907). — särsk. i pass. med agent l. med av prep. med inledd bestämning angivande viss olycka osv. Så ehr jagh och hemsöcht af ledhe Bölder på Ryggen. HB 2: 303 (i handl. fr. 1597). Riket (kan) blifva hemsökt med krig. Gustaf III 1: 252 (1789). Staden Tokio hemsökes i genomsnitt var fjärde dag av jordskalv. Sörlin JoL 36 (1925).
Ssgr (till 5 o. 6): A (i högre stil): HEMSÖKELSE-DAG. dag på vilken en person l. en stad l. ett land o. d. drabbas av hemsökelse(r). Loenbom Stenbock 4: 30 (1765). 4Mos. 25: 18 (öv. 1878; Bib. 1917: den dag då hemsökelsen drabbade eder).
-TID. jfr -DAG. SP 1792, nr 217, s. 4. I denna folkens hemsökelsetid (dvs. tiden omkring världskriget). Upsala 1923, nr 287, s. 10.
B (†): HEMSÖKNINGES-TID. hemsökelsetid. Heemsökninges tijdhen är kommen. Hos. 9: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: hemsökelsens dagar).
Spoiler title
Spoiler content