HENOTEISM he1noteis4m l. hen1-, l. -å- l. -ω-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. henotheismus, eng. henotheism; av engelsmannen Max Müller 1860 bildad term; till gr. εἷς (gen. ἑνός), (räkneordet) en (se SAM-), o. ϑεός, gud (se TEOLOGI)]
rel.-hist. benämning på vissa religionsformer, i sht mellanformer mellan polyteism o. monoteism; särsk. dels om successiv, momentan dyrkan av enskilda gudar, dels (o. numera vanl.) om dyrkan av en viss gudomlighet ss. ett folks l. en stams o. d. gud, utan att därför andra gudars tillvaro förnekas (monolatri). Pfeiff Müller Rel. 251 (1880). IllRelH 253 (1924).
SAOB
