SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HERALDIKER heral4diker, äv. 0302, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(Anm. I ä. tid användes äv. den latiniserade formen heraldicus (-kus). Andersson (1845). 2NF (1909))
Etymologi
[jfr t. heraldiker; till fr. héraldique (se HERALDISK)]
fackman i fråga om heraldik; jfr BLASONNÖR; numera nästan bl. (ss. titel) i ssgn RIKS-HERALDIKER. Björkman (1889). Östergren (1927).
Spoiler title
Spoiler content