[jfr dan. o. t. herme, eng. herma, fr. hermès, lat. hermes, herma, av gr. Ἑρμῆς (jfr HERMESÄGG), eg.: guden Hermes (Merkurius), som urspr. avbildades å hermerna. Jfr HERMAFRODIT,HERMETISKo. HERMODADLAR]
arkeol. o. konst. nedtill vanl. avsmalnande, fyrkantig pelare som upptill slutar i ett (mans)huvud (av greker o. romare använd ss. gränsmärke m. m.); stundom bildl. JournLTh. 1811, s. 1214 (bildl.).Hahr ArkitH 413(1902). — jfr KVINNO-, PILASTER-HERM.
Ssg (konst.): HERM-PILASTER. pilaster i form av en herm. VgFmT I. 6—7: 21(1893).
