SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HERMELIN här1meli4n l. hær1-, ngn gg hær3meli2n (he`rmelin Weste; härrmeli´n Dalin), m. l. r. (Sahlstedt (1757) osv.) ((†) f. Lind (1749; jämte m.), Wetterbergh Altart. 384 (1848)), äv. (i bet. 2) n. (Skråordn. 314 (1546), Levertin 11: 49 (1905)); best. -en (Schroderus Comenius 209 (1639) osv.), vard. (utom i södra Sv.) äv. = (Fosz 564 (1621) osv.), ss. n. -et (Nybom SDikt. 1: 336 (1848, 1880), Levertin 11: 49 (1905)); pl. (numera nästan bl. i bet. 1) -er ((†) =, Fosz A 2 b (1621), Rudbeck Samolad 12 (1701)).
Ordformer
(arme- Fatab. 1911, s. 79 (1751: armelinsmuff). herm- (härm-) Fosz 564 (1621; i vers), Tegnér (WB) 5: 159 (1822: hermlinsmantlad; i vers). herme- (härme-) G1R 4: 31 (1527) osv. förr äv. skrivet -lijn, -line, -lyn)
Etymologi
[fsv. hermelin, liksom d. hermelin av mht. o. t. hermelin, n., motsv. mnt. hermelen o. holl. hermelijn; diminutiv till fht. resp. fsax. harmo, hermelin, motsv. feng. hearma; besläktat med lit. szarmů, szermů, vildkatt, hermelin, ävensom fht. harmīn, adj., som hör till hermelin, vartill mölj. ffr. (h)ermine, fr. hermine, eng. ermine, hermelin]
1) det till vesselsläktet av familjen mårddjur bland rovdjuren hörande däggdjuret Mustela erminea Lin., lekatt, vanlig (stor) vessla; särsk., i inskränktare anv., om djuret i dess vita vinterform. Fosz A 2 b (1621). Vesslan eller lekatten är liten, men lång och smal ..; bor i stenrösen ... Är till färgen brungul under sommarn, men under vintern hvit med svart svansspets; kallas då hermelin. Berlin Lrb. 25 (1852). 4Brehm 3: 366 (1922).
2) skinn (pälsvärk) av (vinterdräkt av) hermelin (i bet. 1); äv. ss. ämnesnamn; stundom om till (i sht kunglig) galadräkt hörande plagg (mantel l. dyl.) av hermelin; äv. (i vitter stil) symboliskt för hög, i sht kunglig värdighet. G1R 4: 31 (1527). 1 Timber Hermelijn. OrdnLilleTull. 1622, s. B 2 a. Lenngren (SVS) 2: 223 (1798). Ett giftermål, som kunde skänka henne (dvs. AnneMarie-Louise av Orléans) purpurn och hermelinet. Levertin 11: 49 (1905). — särsk.
a) (numera knappast br.) i pl. ASScF 18: 498 (1642). Lagergren Minn. 1: 355 (1922).
b) herald. Uggla Herald. 33 (1746). Hermelin .. framställes som i rader stälde, egendomligt formade svarte figurer, liknande små kors, som sluta nedtill i tre spetsar. Schlegel o. Klingspor Herald. 33 (1874). Fleetwood Herald. 60 (1917).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (†) hippol. om häst med färg som påminner om hermelinens sommarfärg, isabellfärgad häst. Florman HästKänned. 132 (1794). Billing Hipp. 122 (1836).
Ssgr (i allm. till 2): A: HERMELIN-BRÄM, -BRÄMAD, -FÅNGST, -KRAGE, -MANTEL, -MUFF, -PÄLS, -ROCK, -SKINN, se B.
B: HERMELINS-BRÄM. (hermelin- 1894. hermelins- 1750 osv.) Kolmodin QvSp. 2: 345 (1750). En kröningsmantel med hermelinbräm. SDS 1894, nr 416, s. 3.
-BRÄMAD, p. adj. (hermelin- 1854. hermelins- 1794 osv.) SthmModeJ 1854, s. 3. särsk. herald. En röd Hermelins-brämad eller för detta Rådshatt. Rehbinder Matr. 1794, s. 203 (i vapen).
-FODER. jfr FODER, sbst.2 4. ASScF 18: 498 (1642). Kaftan med hermelinsfoder. Sander i 3SAH 10: 224 (1895).
(1) -FÅNGST. (hermelin- 1866 osv. hermelins- 1803 osv.) VetAH 1803, s. 269. Ekman NorrlJakt 148 (1910).
-HATT. (förr) hatt med uppslag av hermelin (i sht buren av furstliga l. andra högt uppsatta personer). Dalin Arg. 1: 151 (1733, 1754). SvMag. 1766, s. 349.
(1) -KATT. (†) hermelin, lekatt. Runius Dud. 2: 137 (1713).
-KRAGE. (hermelin- 18511906. hermelins- 1674 osv.) (i sht förr) BoupptSthm 2/4 1674. Klint (1906).
-MANTEL. (hermelin- 18201906. hermelins- 1880 osv.) (numera bl. vid vissa officiella ceremonier använd) mantel fodrad med hermelinsskinn (o. försedd med hermelinskrage). Nilsson Fauna 1: 33 (1820). De Geer Minn. 2: 47 (1892).
-MUFF. (hermelin- 18451889. hermelins- 16801838) (i sht förr) BoupptSthm 11/5 1680. Björkman (1889).
(1, 2) -PÄLS. (hermelin- 18151852. hermelins- 1891 osv.) särsk. till 2: päls fodrad med l. gjord av hermelinsskinn. Lindfors (1815).
-ROCK. (hermelin- 1847. hermelins- 1732) (förr) jfr -MANTEL. Kolmodin QvSp. 1: 472 (1732). Nilsson Fauna 1: 162 (1847).
(1, 2) -SKINN. (hermelin- 1575 osv. hermelins- c. 1657 osv.) 2VittAH 8: 131 (1575). FoFl. 1913, s. 73.
-UPPSLAG~02, äv. ~20. (i sht förr) En hatt medh ett härmelijns vpslag. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 20.
Spoiler title
Spoiler content