publicerad: 1931
HETTA het3a2, l. (numera bl. i bet. 6 o. 7, men där enbart) HETA he3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. (numera nästan bl. i bet. 6 o. 7) -or (Thorild 4: 269 (c. 1780; i bet. 1), JernkA 1863, s. 304 (i bet. 7), TT 1889, s. 192 (i bet. 6)); förr äv. HETTE, r. l. m.; best. -en; förr äv. HETE, r. l. m.; best. -en l. -an.
Ordformer
(hete Upp. 7: 16 (NT 1526; nom.), BB 15: 1 (Lag 1734; nom.), Botin SvSpr. 80 (1777, 1789). heete Lælius Bünting Res. 2: 117 (1588; nom.), RARP V. 2: 208 (1655; oblik kasus). hethe G1R 15: 341 (1543), Chesnecopherus RegIter A 3 a (1613). heette Helsingius O 7 b (1587). heethe VocLib. avd. 4 (c. 1580). hette Swedenborg RebNat. 3: 313 (1718), Möller (1790, 1807; jämte heta o. hetta). heta Jak. 1: 11 (NT 1526; oblik kasus), BOlavi A 3 b (1578; nom.), Hülphers Norrl. V. 1: 103 (1789), Ps. 1819, 455: 3, JernkA 1898, s. 46 (i bet. 7). heeta Berchelt PestBeg. A 7 b (1588; nom.), Rudbeck Atl. 1: 87 (1679; oblik kasus), Spegel 177 (1712). hetha Börk Darius 893 (1688). heetta Spegel GW 58 (1685; rimmande med thetta). hetta G1R 9: 171 (1534; nom.), Verelius 254 (1681) osv. heto, oblik kasus Bolinus Dagb. 28 (1667))
Etymologi
[fsv. hiti, hete, m., äv. hita, f., motsv. nor. hite o. isl. hiti, m., resp. nor. o. isl. hita, f., d. hede, av germ. hitan- resp. hitōn-, i avljudsförh. till HET; jfr (de på samma svaga rotstadium bildade) fsax. hittia, holl. hitte, feng. hitt, fht. hizza, t. hitze, ävensom (med andra avljudsstadier) feng. hǣto, hǣte, eng. heat, got. heito, feber]
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] motsv. HET 1: (jämförelsevis) hög temperatur; stark värme; förr äv.: värme. Elementen (varda) försmeltandes aff heta. 2Petr. 3: 12 (NT 1526). (Han) sijr rödbrusot vth, aff Koke-Spisens heta. Lucidor (SVS) 219 (1672). Hetta utvidgar alla kroppar. Linderholm (1803). Af sandens hetta fick luften intill den en sakta böljande rörelse. Hallström Than. 55 (1900). — jfr ANSJUDNINGS-, DRIVHUS-, FÖRGLASNINGS-, GLÖD-, GLÖDGNINGS-, KOK-, MASUGNS-, SINTER-, SMÄLTNINGS-, SOL-, SPIS-, SVETS-, UGNS-, VÄLL-, VÄLLNINGS-HETTA m. fl. — särsk.
a) i fråga om väderlek, klimat o. d.: stark l. tryckande värme. G1R 9: 171 (1534). Är sådan een heeta j thet Landet (dvs. Etiopien), at Folcket warda plat swart. Lælius Bünting Res. 1: 218 (1588). Den lata och den feta, har alltid ondt af heta. Wensell Ordspr. 15 (1863). (Rötmånaden) innefattar tiden för den svåraste hettan. Nilsson FestdVard. 25 (1925). — jfr AUGUSTI-, DOV-, KVALM-, MIDDAGS-, RÖTMÅNADS-, SOMMAR-HETTA m. fl. — särsk. i uttr. (bära o. d.) dagens tunga och hetta (se under TUNGA, börda).
b) (i sht i fackspr.) i uttr. taga hetta, taga stark värme till sig; särsk. om säd, hö o. d. som lagrats l. om komposthög o. d.: få stegrad temperatur vid en begynnande jäsningsprocess. QLm. I. 1: 33 (1833; om stackad potatis). När vattnet .. nådde (den osläckta) kalken, tog denna hetta. SD(L) 1897, nr 554, s. 3. (Kompost-)högen tar hetta och brinner ihop. LAHT 1899, s. 168. — (numera föga br.) bildl.: bli ond. Du känner, att jag lätt tar hetta. Palmær Eldbr. 86 (1838). Fryxell Ber. 9: 35 (1841).
2) motsv. HET 2: (känsla av) högre temperatur l. starkare värme än vanligt (i kroppen l. ngn kroppsdel o. d.); förr äv. enbart: kroppsvärme. Berchelt PestOrs. C 2 a (1589). Then Hettan som inwärtes starck är, han håller .. Swettholen ypna. Palmchron SundhSp. 399 (1642). Tecknen på inflammation äro hetta, rodnad, smärta och svulst. Lundberg HusdjSj. 28 (1868). Jag känner en sådan hetta i hela kroppen. WoH (1904). — jfr FEBER-HETTA. — särsk. [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) feber; inflammation. 5Mos. 28: 22 (Bib. 1541). Swulnar en Häst uti Benen eller Skankan, tå är Heeta ther inne. IErici Colerus 2: 303 (c. 1645). Hoorn Jordg. 2: 99 (1723). Bladen af friska hederan nyttjas at draga hetta ur ögon, sår och fontaneller. Linderholm 2: 335 (1803). jfr NJUR-HETTA.
3) (förr) kem. värme uppfattat ss. ett ytterst fint, elastiskt fluidum. Hetta, svafvel och phlogiston äro dess (dvs. svavelvätets) beståndsdelar. Scheele Bref 395 (1780).
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) om vedermöda, trångmål l. svår pärs o. d. som ngn får utstå. 1Petr. 4: 12 (Bib. 1541). Barnen hänga Fadren an / Trägnast när the weta, / At han wil och hielpa kan / I all swårhets heta. Lybecker 211 (c. 1715). Så länge denna anfäktnings hete påstår. Nohrborg 510 (c. 1765).
b) [jfr motsv. anv. i fsv.] motsv. HET 4 a: (otålig) iver l. häftighet; lidelsefullhet. Eldh Vitt. 416 (1723). Det kostade .. (Gustav Vasa) ofta .. möda, at hålla tilbaka de nya Reformatorers öfverdrifna hetta. Schönberg Bref 1: 225 (1778). Rädde att i hettan gå för vida, / Vi drogo oss tills vidare ur spelet. Fahlcrantz 7: 180 (c. 1835). Hagberg VärldB 35 (1927). — särsk.
α) motsv. HET 4 a δ: häftig kärlek, passion, lidelse. Skogekär Bärgbo Wen. 24 (c. 1650, 1680). Den hetta som Manfolken visa, är sådan, at den förkolnar lika så snart som den uptändes. Boding Mick. 12 (1741). Stridsberg Friman 30 (1798). — (†) brunst; brånad. Tu lop om kring såsom een Camelinna vthi sinom heta. Jer. 2: 23 (Bib. 1541). Spegel ÖPar. 64 (1705).
β) motsv. HET 4 a ε: uppbrusning; häftigt påkommen vrede. RARP V. 2: 208 (1655). Lät oss tala utan hetta. Björn Tvill. 6 (1787). I hettan vet man inte hvad man säjer. Altén EBokst. 29 (1797). Konung Gustaf .. ville i första hettan kräfva upprättelse och hemkalla sitt sändebud från Madrid. Odhner i 3SAH 6: 174 (1891).
γ) motsv. HET 4 a η: hetblodighet; hetsighet, häftighet (i lynnet). (G. II A. sade:) J är för mycket phlegmatisk; och blandade jag ej något af min heta med Edar phlegm, så skulle ej mine affairer gå så väl, som sker; hvartill jag (A. Oxenstierna) .. svarade: om jag ej med mitt phlegmatiske temperament blandade någon köld uti Edar Maj:ts heta, skulle icke häller affairerne gå så lyckeligt, som sker. Troil Whitelocke Dagb. 303 (1777; vid återgivande av ett samtal 1654 mellan A. Oxenstierna o. Whitelocke); jfr Fryxell Ber. 6: 134 (1833). Runeberg ESkr. 2: 98 (c. 1850). Ungdomens hetta. ÖoL (1852).
c) motsv. HET 4 e (α), i fråga om strid, debatt o. d.: häftighet, våldsamhet. (K. XII) stiger .. af sin häst, midt under hettan af Fältslaget vid Holofzin, och tågar sjelf til fot framför sina troppar. Schönberg Bref 3: 330 (1778). Visserligen händer det honom (dvs. J. Milton) i stridens hetta, att till och med förklara att ... Bolin Statsl. 2: 42 (1871). ST(A) 1929, nr 258, s. 5.
5) (†) öppning som göres i stybben på en resmila (från foten upp till toppen), då rivningen skall börja. Wallner Kol. 44 (1746). Rinman (1788).
6) metall. upphettning av järn l. stål för varje gång det skall utsmidas. Hülphers Dal. 19 (1762). En järnstång .. säges blifva uträckt uti 2, eller 3 hetor, om han 2 eller 3 gångor skall uphettas uti härden, innan han blifver färdig uträckt. Rinman (1788). TT 1889, s. 192. — jfr KOLV-, STYCK-HETA.
7) (numera mindre br.) metall. konkret: så stort järnstycke som upphettas o. räckes l. valsas åt gången. JernkA 1817, 2: 86. Därs. 1898, s. 46.
Ssgr: A (åtm. i senare tid gm anslutning till HET): HET-BLEMMA, se B.
B: (1, 2) HETT-BLEMMA. (het- 1758—1923. hett- 1805 osv.) liten röd (kliande) upphöjning på huden av ett knapphålshuvuds storlek, framkallad av stark värme, svettning m. m. Alm(Sthm) 1758, s. 31. Hallin Hels. 2: 627 (1885). —
(2) -SKOV. (numera bl., bygdemålsfärgat, i vissa trakter) intermitterande anfall av (feber)hetta. Sjelfva febern börjar med täta rysningar och hettskof. Wistrand Husmed. 60 (1840).
Avledn.: HETTIG, adj. (het- 1609—1651. heett- 1560. hett- c. 1580 (: hettigbleme)—1640. hitt- c. 1580) (†)
1) till 2: het (se d. o. 2). När Blodhet .. är Swart och Hettigdt. L. Paulinus Gothus Pest. 87 b (1623). särsk. till 2 slutet, om feber l. sjukdom: häftig; akut. G1R 29: 492 (1560). L. Paulinus Gothus Com. 8 (1613). Herlicius Alm. 1640, s. 18.
2) om mat l. dryck, läkemedel, krydda o. d.: het (se d. o. 5), hetsig (se d. o. 5). Hambræus Erasmus B 7 b (1620). Starka och Hettighe Drycker. L. Paulinus Gothus Pest. 46 b (1623).
3) till 4 b γ, om person: het (se d. o. 4 a η), hetlevrad, hetsig (se d. o. 9 c). Cholerisk, hetigh och wredhsam. PLGothus 1Utl. F 4 a (1609). Franckenius CollPhilos. B 4 a (1651).
Ssg: (1) hettig-blemma. (†) hettande svulst, böld. (Lat.) Vomica .. (sv.) Hettigbleme. VocLib. avd. 51 (c. 1580).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content