SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1944  
MIDDAG mid4ag, äv. -ag, äv. 4~1 (mìddág Boivie SvSpr. 383 (1834); Weste synes ha känt uttal med både grav o. akut accent), vard. mid4a, r. l. m.; best. -dagen400 resp. 4~10, äv. 3~20 (G1R 4: 178 (1527) osv.), vard. middan40 (Ekeblad Bref 1: 175 (1652; rättat efter hskr.) osv.); pl. -dagar400 resp. 4~10, äv. 3~20 (2RARP 6: 630 (1731) osv.), vard. ngn gg middar40 (Vallgren ABCBok 96 (1917)) ((†) middagger Wrangel TegnKärlekss. 118 (i handl. fr. 1798)); förr äv. MIDJEDAG, m.
Ordformer
(medag 1711. meddag 1635 (: Meddagz Måltÿdh)1711. midag c. 16151724. midda 16521932. middag(h) 1526 (: middags tijdh) osv. midiedagh 1648)
Etymologi
[fsv. miþdagher, motsv. d. middag, isl. miðdagr, t. mittag, eng. midday; till MID-; jfr fsv. om midhian dagh, mitt på dagen]
1) tid(en) mitt på dagen; det tidsmoment då solen i sin övre kulmination passerar en orts meridian (astr. äv. kallat sann, stundom värklig middag); tiden (kring l. närmast efter) kl. 12 på dagen (efter ortstid l. gemensam borgerlig tid); astr. äv. (i sht i ssgr) i utvidgad anv., om motsvarande tidsmoment i medelsoltid resp. stjärntid; ofta i adverbiella tidsbestämningar. Fram emot middagen lättade molntäcket, och solen lyste fram. Ansökningshandlingarna skola vara inlämnade senast måndagen den 1 februari kl. 12 middagen. Det var klockan 1 på middagen. En söndag middag klockan 2. I går, i morgon middag. Om l. på middagen l. middagarna. God middag! hälsningsformel (l. avskedsformel) mitt på dagen. Om affton morgon och middagh wil iach clagha mich och gråta. Psalt. 55: 18 (öv. 1536). Onsdagen i hwarie Wecka, ifrån Klockan Åtta om Morgonen, til Middagen, skal Consistorium .. sammanträda. FörordnRättegDomcap. 1687, § 3. Lika mulen som morgonen varit, lika klar blef middagen. Carlén Köpm. 1: 346 (1860). Det var söndag middag. Åkerhielm GamlRoman 1 (1907). — jfr EFTER-, FÖR-, FÖRE-, MEDEL-, MEDELSOL-, SOMMAR-, STJÄRNTIDS-MIDDAG m. fl. — särsk.
a) (i poesi, enst.) i uttr. middagens stjärna, solen. Tegnér (WB) 5: 166 (c. 1825).
b) (numera mindre br.) i uttr. efter, före (förr äv. för) middag(en), efter resp. före klockan 12 på dagen; ofta svårt att skilja från efter- resp. förmiddag; jfr EFTERMIDDAG a anm. Samma dagh effter middagen. G1R 4: 178 (1527). Tå clockan war emillan 12 och 1 effter middagh. Svart G1 114 (1561). Knappt landsättas vi förr än tvenne timmar för midda'n. Adlerbeth HorSat. 21 (1814). Björkman (1889).
c) (numera mindre br.) i uttr. i middag, i dag på middagen (vid den instundande middagstiden). Han kommer i middag. Weste (1807). Jag kommer tillbaka i middag. Östergren (1932).
d) (†) närmande sig bet. 2, i uttr. äta i middag, äta middag i dag; äv. [efter t. zu mittag essen] äta till middag(en), äta middag. Haff tesse männena in j hwset, och slachta och reedh til, för ty, the skola äta medh migh j middagh. 1Mos. 43: 16 (Bib. 1541; ännu i öv. 1878). (Sv.) Äta .. til middagen, (t.) zu Mittag essen. Lind (1738, 1749).
e) i uttr. i middags (förr äv. i dag middags), under senast förflutna middag. Fransöske gesanten var i middaghs hoss migh till moltidhs. OxBr. 5: 477 (1629). I dag middags. Strömborg Runebg IV. 2. 1: 143 (i handl. fr. 1846). Östergren (1932).
f) (i högre stil) i jämförelser l. mer l. mindre bildl.; ofta med tanke på solljuset mitt på dagen; jfr MIDDAGS-HÖJD slutet, -KLAR slutet, -SANN. Och tin lijffs tijdh worde vpgångandes såsom en middagh, och worde skijnande såsom en morghon. Job 11: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: skall .. stråla klarare än middagens sken). särsk. i sådana uttr. som livets middag, mannaåldern, seklets middag, mitten av seklet. Lifvets middag. Lidner (SVS) 2: 298 (1784). Till seklets middag det lider. Topelius Ljungbl. 223 (1840, 1860).
2) om dagens huvudmåltid intagen mitt på dagen l. senare, numera ofta (i sht i medelklassen o. högre sociala skikt) efter arbetstidens slut; jfr 1 d. Äta, spisa middag. Vad få vi till middag i dag? Middagen är serverad. Det ringer till middag. Köpa hem mat till middagen. Bjuda ngn på middag; jfr b. NSvBibl. I. 2: 101 (1623). Middag böra .. (barnen på barnhuset) spisa klockan 12. PH 8: 537 (1766). Under två års tid åt jag mina middagar på ett nykterhetsvärdshus. De Geer Minn. 1: 41 (1892). Jag far allt in till stan efter middan. Siwertz Sel. 1: 74 (1920). — jfr FAMILJE-, FRUKOST-, VARDAGS-MIDDAG m. fl. — särsk.
a) i uttr. sova l. vila middag, ta sig en stunds sömn l. vila (i säng l. på soffa o. d.) efter (l. före) middagsmåltiden. VarRerV 25 (1538). Hvila middag. Lind (1749). Hon vet ju, Mamsell, at hennes far just nu sofver middag efter sin vana. Envallsson Procent. 47 (1786). Eklundh Folk 186 (1918).
b) om mer l. mindre festlig middagsmåltid (ofta sent på aftonen), särsk. med inbjudna gäster; middagsbjudning. Giva, hålla (stora, fina) middagar. Han är borta på middag hos landshövdingen. Ge .. middag. Holmberg 1: 650 (1795). Jag skulle gå på en större middag. 3SAH XXXVII. 2: 51 (1841). Nilsson FestdVard. 38 (1925). jfr AVSKEDS-, BEGRAVNINGS-, BRÖLLOPS-, EKLATERINGS-, FAMILJE-, FEST-, FRACK-, GALA-, HERR-, KORRUPTIONS-, SKYLDIGHETS-, SLÄKT-MIDDAG m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. t. samt av fr. midi] (†) eg.: solens position mitt på dagen; söder; jfr MIDNATT 2. Ostadigh, Otidigh och Osund Bläst, besynnerligha ifrå Middaghen och Westansunnan. L. Paulinus Gothus Pest. 42 b (1623).
Ssgr: A (†): MIDDAG-STUND, -SÖMN, -TID, se C.
B (†): MIDDAGES-MÅLTID, se C.
C: (1) MIDDAGS-ARBETE~020. särsk. sjöt. beräkning av ett fartygs läge klockan 12 på dagen; jfr -bestick, -räkning. Ramsten 44 (1866).
(1) -BESTICK. sjöt. middagsarbete. Konow 6 (1887).
(2) -BETE, r. l. m. (†) eg.: middagsmat; i uttr. sova middagsbete, sova middag; jfr beta, sbst.2 Bonden söfver gierna middagsbete. Linné Diet. 1: 99 (c. 1750).
(2 (b)) -BJUDNING.
1) abstrakt: inbjudning till (i sht finare) middag. En kamrat (emottog) .. en middagsbjudning från en kanslist. Strindberg NRik. 45 (1882).
2) konkretare: bjudning (se d. o. 6 b) med middag. 3SAH 7: 296 (c. 1880).
(2 (b)) -BORD. jfr bord, sbst.1 6. Valerius 2: 60 (1831). Så talte vid sitt middagsbord, det rika, / Herr prosten, der han satt i all sin ståt. Runeberg 2: 110 (1846). Som talare vid ett middagsbord är han oöverträffad. Segerstedt Händ. 319 (1921, 1926).
(2) -CIGARR. cigarr som rökes l. är avsedd att rökas efter middagen. En .. god middagscigarr. VL 1901, nr 59, s. 2.
(1) -CIRKEL. (numera mindre br.) astr. meridian, middagslinje. Luth Astr. 48 (1584). WoH (1904).
(1, 2) -DAGS, adv. vid middagstiden; särsk.: vid tiden för middagsmåltiden. Berzelius Res. 333 (1819). Östergren (1932).
(1, 2) -DRAG(ET). (vard.) i uttr. i middagsdraget, då det börjar bli middag l. tid att äta middag, vid middagstiden. Det var en söndag i middagsdraget. Strindberg SvÖ 2: 344 (1883). VFl. 1911, s. 5.
(1) -FODER. lant. föda som ges hästar, kor, höns m. m. mitt på dagen; stundom abstr., om utfodringen; jfr foder, sbst.1 1. Alm(Sthm) 1840, s. 44 (abstr.). LAHT 1911, s. 478.
(2 (b)) -FRÄMMANDE, n. koll.; jfr främmande 5 c. Redan .. hade Majken .. förklarat för Emilia att hon kunde bereda sig på middagsfrämmande. Carlén Köpm. 1: 238 (1860). Nyblom Minn. 2—3: 176 (1904).
(1) -FÖRESTÄLLNING~1020. på teater o. d.: matiné; jfr föreställning 3 a. SD 1892, nr 330, s. 2.
(1) -GLANS. (i poesi l. vitter stil) om det starka solskenet mitt på dagen; äv. bildl. Wallin Vitt. 2: 12 (1804). Vi dröjde däruppe (på kyrkogården) i middagsglansen. Böök ResSv. 180 (1924).
(3) -GÅNG; pl. -ar. [efter t. mittagsgang] (†) bärgv. bärgartsgång som stryker från söder (sydöst) till norr (nordväst); jfr midnatts-gång. Hiärne Berghl. 435 (1687). Bergman Jordkl. 1: 247 (1773).
(2 (b)) -GÄST. gäst vid middag l. middagsbjudning. Celsius G1 2: 95 (1753). Nilsson FestdVard. 39 (1925). särsk.: person som mot betalning intager middag (l. sina middagar) i viss familj o. dyl. l. på en restaurang l. matservering. Lundin NSthm 82 (1887). Östergren (1932).
(1) -HET. (i poesi) jfr -hetta. Karlfeldt FridLustg. 13 (1901).
(1) -HETTA, r. l. f., förr äv. -HETA, r. l. f. (sol)hetta mitt på dagen. Lindschöld Gen. B 1 b (1669). Ännu ligger middagshettan som ett kvävande dok över nejden. Otter Officer 405 (1930).
(1, 2) -HUGG(ET). (vard.) i uttr. i middagshugget, ”i middagsdraget”. Det var just i middagshugget; solen brände. Wetterbergh Genrem. 103 (1842). Dens. SamhKärna 1: 9 (1857).
(2) -HUNGRIG. (tillf.) Chesterton FadBrownVisd. 68 (1920).
(1) -HÖJD. astr. o. sjöt. solens höjd, då den passerar viss orts meridian, solens höjd vid ”sann middag”. Taga middagshöjden (sjöt.), gm observation bestämma middagshöjden. Luth Astr. 52 (1584). FlygMotBibl. 4: 193 (1935). särsk. (i högre stil) bildl. Passera livets middagshöjd. Då Människo-snillet, under Uplysningens Middags-höjd, ifrigast sökte .. Naturens och Sanningens rätta Regerings-grunder. EP 1792, nr 34, s. 3. Innan han .. rycktes bort på sin mannaålders middagshöjd. 3SAH LIII. 1: 43 (1942).
(2) -KAFFE. drucket omedelbart efter middagen. Man satt just vid middagskaffet. Lundell (1893).
(1) -KANON~02. (i sht förr) för angivande av middagstiden använd liten kanon försedd med ett brännglas, vars brännpunkt vid middagshöjden infaller i kanonens fänghål. Norman GossLek. 206 (1878). Fatab. 1934, s. 286.
(1) -KLAR. (i poesi l. vitter stil) om solen l. rymden o. d.: som har middagens klarhet; ofta i bild. (dvs. i tiden för K. XII:s framgångar) var lustig tid att lefva, / Då stod solen middagsklar. Öman LyrBl. 2: 20 (1868). Bergman TrAllt 52 (1931). särsk. (†) bildl.: solklar; jfr -sann. VDAkt. 1730, nr 15. Med middags klara skäl. Kolmodin QvSp. 2: 147 (1750).
-KLOCKA(N), r. l. f.
1) (†) till 1 (o. 2), i uttr. angivande att ett ur slår 12 på middagen (så att det är tid att äta middag). Bellman SkrNS 1: 296 (1791).
2) till 2, i uttr. angivande att den klocka som ngnstädes användes för att giva tecken till måltid ringer till middag. Dahlgren Herrgårdssl. 168 (i handl. fr. 1800). Jonas .. kom inte in förrn middagsklockan ringde. Siwertz JoDr. 32 (1928).
(2 b) -KLÄDD, p. adj. iförd passande (högtids)dräkt för middagsbjudning. SvD(A) 1935, nr 184, s. 8.
(2 b) -KLÄNNING. jfr -klädd. DN(A) 1928, nr 267, s. 7.
(1) -KRETS. (†) meridian, longitud. Bergman Jordkl. 2 (1766). Weste (1807).
(2) -KRISCHA. (i sht förr, starkt vard.) enkrona l. nödiga pängar till att skaffa sig middag. Nej, man ska vara utan pengar och vigga sin middagskrischa. Nordensvan Figge 9 (1885). PostÅb. 1933, s. 84.
(3) -LAND. [jfr t. mittagsland] (†) sydligt land. Kempe Graanen 13 (1675). Foglen har sin' återkomster / Från the varma middagzland. TRudeen Vitt. 195 (1693).
(1) -LINJE, förr äv. -LINEA.
1) astr. meridian. Thuronius Alm. 1660, s. 36. Rudbeck Atl. 1: 376 (1679). Strömgren AstrMin. 2: 67 (1927). särsk. (i vitter stil) bildl. Tegnér (WB) 6: 308 (1830). De bland oss, som .. hafva öfverskridit lifvets middagslinje. PedT 1903, s. 49.
2) på solur: linje varpå skuggan av urets stav faller vid middagstid. Björkman (1889). Ericsson Ur. 332 (1897).
3) (†) apparat för observation av en himlakropps (särsk. solens) passage genom en orts meridian; solur. Hofcal. 1739, s. B 8 a. Tiden (för de gjorda observationerna av Venus) är rättad efter en Middags-linia eller Gnomon, som (osv.). VetAH 1769, s. 226.
(2) -LUR. (ngt vard.) jfr -sömn. Envallsson Hofsl. 15 (1786). Barn som ha lång skolväg må ofta väl av en kort middagslur. Wirgin Häls. 4: 382 (1939).
(2) -MAT. mat till middagsmål; middagsmåltid. SvTyHlex. (1851). De mest fattiga (lärjungarna i Katarina folkskola) erhålla .. fri middagsmat. Lundin NSthm 678 (1890).
(1) -MJÖLK. lant. jfr -mjölka. LAHT 1885, s. 310.
(1) -MJÖLKA, -ning. lant. mjölka (kor) vid middagstid; i sht ss. vbalsbst. Den mjölk, som erhålles vid middags- och aftonmjölkningarne, är (osv.). Grotenfelt Mejerih. 29 (1881). Moberg Rask. 150 (1927).
(2) -MORTEL(N). (enst., †) om mortel då den användes vid tillredning av middagsmåltiden. Middagsmorteln från köket nu klingar. Bellman SkrNS 2: 244 (1792).
(jfr 2) -MÅL. = middag 2. Helsingius Y 4 b (1587). Fatab. 1910, s. 3.
(jfr 2) -MÅLTID~20 l. ~02. (middages- 1661. middags- 1526 osv.) [fsv. midhdags maltidh] = middag 2. När tw gör middagx måltijdh. Luk. 14: 12 (NT 1526; Bib. 1917: ett gästabud). PT 1897, nr 264, s. 3.
(2) -POLETT. matpolett för middag på matservering o. d. Middagspoletter med stor rabatt. AB 1890, nr 257, s. 1.
(1) -PUNKT. punkt där solen står i sin övre kulmination. Rålamb 4: 125 (1690). Solen steg, nådde middagspunkten, dalade igen, och ... Holmberg Goldschmidt Kärleksh. 127 (1928).
(1) -RAPPORT. sjöt. rapport över resultatet av de vid middagsarbetet utförda beräkningarna. NF 2: 400 (1877). SFS 1889, nr 55, s. 28.
(2) -RAST. rast för middagsmåltid. Bremer GVerld. 5: 70 (1862). Bergman JoH 230 (1926).
(2) -RINGNING. ringningssignal till middag. Man sammankom / Vid middagsringningen. CVAStrandberg 5: 239 (1862). Åkerhielm Hvidehus 15 (1899).
(2) -RISP. (vard., numera föga br.) (lätt) middag (med en sup); äv.: sup till middagen. Så tänkte jag fråga, om jag inte skulle kunna få se herrskapet allesammans på en liten middagsrisp på Franska värdshuset! Hedberg Blom. 82 (1862). Se så, Triddelfitz, sätt er nu tills vidare ned och tag er en middagsrisp. Backman Reuter Lifv. 1: 111 (1870). FrSkog. 191 (1892).
(2) -RO, r. l. f.
1) (numera föga br.) vila l. sömn efter middagen. Middags roo, är sällan godh. Grubb 524 (1665; möjl. två ord). Atterbom 1: 23 (1824). Tavaststjerna NVers 48 (1885).
2) (mera tillf.) matro vid middagen. Björkman (1889). Unna sig middagsro(n). Östergren (1932).
(1) -RÄKNING. särsk. sjöt. middagsarbete, dagsarbete (se d. o. 5); äv.: middagsrapport. ReglArméenFl. 1788, s. 25. Stenfelt Skepp. 16 (1903).
(1) -SANN. (†) jfr -klar slutet, -sanning. Alt ihop är middags sant. Runius (SVS) 2: 251 (c. 1700).
(1) -SANNING. (†) dagsklar sanning. Chydenius 24 (1765).
(2) -SERVERING. servering av middag. Lundin NSthm 62 (1887). Östergren (1932).
(1) -SJUKA. (†) sjukdom (farsot) som gör sina angrepp i middagens ljus. (Gud, bevara oss) Från all farlig middagssiuka; från alt krig och örligs liud. Kolmodin Rök. 116 (1728); jfr Psalt. 91: 6.
(2) -SKAFFNING. sjöt. (intagande av) middagsmål. Kl. 1 är allmän middagsskaffning. Wrangel SvFlBok 427 (1898). VFl. 1923, s. 138.
(1) -SKUGGA, r. l. f. skugga som faller vid middagstiden. Jes. 16: 3 (Bib. 1541). Hammar (1936).
(1) -SKÅRA, r. l. f. (förr) jfr -streck 2. I Floda socken i Dalarna t. ex. hade man middagsskåror på spismuren. När solen föll genom fönstret på en sådan, var klockan 12. Fatab. 1910, s. 5.
(2) -SLUMMER. jfr -sömn. Strindberg Fjerd. 3 (1877).
(2) -SNYLTING. (†) om snyltgäst vid en middag l. middagar. Lidner (SVS) 2: 52 (c. 1785).
(1) -SOL. [fsv. midhdags sol] solen l. dess sken vid middagstiden; äv. bildl. Ahlich 140 (1722). Tillhörer du Honom (dvs. Jesus) .., så skall Hans nåd vara din klara middags-sol. Wallin Rel. 1: 376 (1825). Middagssolen är mycket mera brännande än morgon- och aftonsolen. Timberg Meteor. 28 (1908). särsk. (†) i uttr. vara klarare än middagssolen, vara fullständigt evident. L. Paulinus Gothus Com. 129 (1613). (Det är) klarare än sielffwa Middagz Solen (att osv.). Dens. Arch. 43 (1630).
(2) -SPISNING. intagande l. servering av middagsmåltid(er) (numera särsk. mot betalning). HovförtärSthm 1759, s. 4179. Middagsspisning för herrar studerande. UpsP 1860, nr 73, s. 4 (i annons). Aldén Hemma 191 (1927).
(1) -STAD. [fsv. midhdags stadher, plats som solen intager om middagen] (†) astr. = -ställe. Hiorter Alm. 1734, s. 28.
(2) -STATION. (i sht förr l. i fråga om utländska förh.) järnvägsstation där tåg gör längre uppehåll för att de resande skola få tillfälle att äta middag. SvT 1852, nr 14, s. 2. I Laxå, middagsstation på den tiden (dvs. 1898), kanske även nu. Engström Blandn. 41 (1925).
(1) -STRECK.
1) (†) (området på ömse sidor om en) meridian. Rudbeck Atl. 1: 503 (1679). Til alla de jordenes delar .. hvilka lågo under samma middags strek som Judeen. Bælter JesuH 6: 552 (1760).
2) (förr) i karmen av söderfönster anbragt streck med vilket fönsterpostens skugga sammanföll vid middagstid; jfr -skåra. SvKulturb. 5—6: 54 (1930).
(1) -STRÅLE. (i poesi l. vitter stil) om solskenet vid middagstid; i sht i best. form. GFGyllenborg Vitt. 1: 181 (1759, 1795). Den 14 mars såg jag kupolen af Peterskyrkan glänsa i middagsstrålarna. Böttiger 6: 263 (1836).
-STUND. (middag- c. 1755. middags- 1621 osv.) särsk. till 1: stund vid middagstiden; äv.: middagstid, middag. Forsius Fosz 262 (1621). I den hetaste timmen af middagsstunden, var en hvilostund medgifven arbetarne. Rydberg Ath. 288 (1859). Hammar (1936).
(1) -STÄLLE. (†) astr. punkt där solen l. annan himlakropp befinner sig, då den i sin övre kulmination passerar en orts meridian. Samma stiernas (dvs. Sirius') högd och middags-ställe. VetAH 1745, s. 87. Duræus Naturk. 199 (1759).
(2) -SUP. Wallin Vitt. 1: 391 (c. 1805; uppl. 1878). För hundra år sen 1: 11 (1809). Klint (1906).
(2 (b)) -SÄLLSKAP. om de personer som deltaga i en middag (särsk. en middagsbjudning); äv. om person(er) tillsammans med vilken (vilka) ngn äter middag; stundom om middagsbjudning. Han var mitt dagliga middagssällskap. SC 3: 116 (1822; om middagsbjudning). Östergren (1932).
(2) -SÖMN. (middag- c. 1755. middags- 1578 osv.) [fsv. midhdags symn] förhållande(t) att sova middag; jfr -lur. BOlavi 1 a (1578). Middagz Sömpn är skadelig. IErici Colerus 1: 378 (c. 1645). Östergren (1932).
-TID. (middag- 1749. middags- 1526 osv.)
1) [fsv. midhdags tidh] till 1: den tid på dagen då solen står högst, middag; särsk. i uttr. vid (stundom om) middagstid(en). Widh middags tijdh .. sågh iach j wäghen itt skeen aff himmelen clarare än sool skenet. Apg. 26: 13 (NT 1526). Om Middagztijdh, när Klocken slogh ett. Lælius Jungf. D 2 a (1591). Sahlgren Ros. 169 (1927). särsk.
a) i adverbiell anv.: vid middagstiden; numera bl. ngn gg i sg. best. The drogho vthur skoghen aff Läghret middagz tijdh på daghen in vppå Slätten. Petreius Beskr. 2: 141 (1614). Bellman (BellmS) 2: 94 (c. 1767, 1791). Festen med sång och tal hölls middagstiden. Svedelius Lif 535 (1887).
b) (i poesi l. vitter stil) bildl. Then som .. / .. döör, / Vti sin bästa blomma, / Sinn Ålders Middags tidh. Lucidor (SVS) 402 (1674). ASScF 3: 334 (1849, 1852).
2) till 2: tid för middagsmåltiden. Serenius (1741). I Stockholm var i borgerliga kretsar ännu under 1880-talet middagstiden klockan 4, i många hem tidigare. Laurin 4Minn. 284 (1932).
(1) -TIDNING. utkommande på middagen. Nerikes allehanda är nu middagstidning. 2NF 37: 732 (1925).
-TIMME, äv. -TIMMA.
1) [fsv. midhdags time, middagstid] till 1: middagstid, middag; numera nästan bl. dels om var särskild av timmarna mitt på dagen, dels ngn gg speciellt om timmen mellan kl. 12 o. 1 på middagen; förr äv. i uttr. vid middagstimma. Rosenfeldt Nav. 51 (1693). Konungens Befalningshafvande i Stockholm kungiöre genom anslag vid middagstima, at (osv.). UB 2: 6 (Lag 1734). Middagstimarne emellan 12 til 2. PH 10: 545 (1776). Wrangel SvFlBok 333 (1898).
2) till 2: tid l. timme för middagsmåltiden l. för middagsrast. Middagstimman kom och man väntade med mycken otålighet efter mat. GJEhrensvärd Dagb. 1: 172 (1776). Roos Skugg. 177 (1891).
(2) -TUMLARE, r. l. m. (enst., †) jfr -sup. När middagstumlarn i magen / Dansar på sitt våta golf. Bellman SkrNS 1: 67 (c. 1770).
(1) -TÅG. järnvägståg som avgår från l. ankommer till en plats vid middagstiden. Hedenstierna FruW 113 (1890).
(1) -UPPLAGA~020. av tidning. 2NF 37: 849 (1925).
(1) -VAKT. sjöt. benämning på vakttjänsten mellan kl. 12 o. 4 på dagen; jfr eftermiddags-vakt. UFlott. 1: 70 (1882). Hägg PraktNav. 38 (1900).
(1) -VIGGE. (†) = -stråle. Wallin Vitt. 1: 10 (1805).
(2) -VILA, r. l. f. vila efter (l. före) middagsmåltiden; äv. mer l. mindre oeg., i fråga om djur. Schroderus Comenius 574 (1639). Vildgässen .. sutto och höllo middagsvila. Lagerlöf Holg. 2: 474 (1907).
(2 (b)) -ÄTANDE, n. jfr -ätare. 3SAH 50: 149 (1940).
(2 (b)) -ÄTARE, m.||ig. person som äter middag(ar); särsk. dels i uttr. som angiva att ngn brukar äta middag vid viss tid, dels om person (gurmand) som ofta intager sin middag på restaurang l. deltager i fina middagar. De två (gamla) herrarne (som äta på operakällaren) tillhöra icke fyratiden, utan tutiden, middagsätare af gamla stammen. Lundin NSthm 64 (1887). Man kan undra om middagsätarna i Sverige ha lika sund instinkt som engelsmännen. SvD(A) 1931, nr 345, s. 12. De tidiga middagsätarna hade ännu ej börjat komma. Östergren (1932).
(2 (b)) -ÄTNING. jfr -ätare. Det var ej första gången .. statsministern Engeströms middagsätning föranledt en anstötlighet. Crusenstolpe Mor. 6: 565 (1844). Därpå kom middagsrast med middagsätning och kaffedrickning. Lagerlöf Holg. 2: 445 (1907).
(1) -ÖGONBLICK~102. astr. det ögonblick då (medel)solens medelpunkt i den övre kulminationen passerar en orts meridian. Lindhagen Astr. 348 (1860).
Spoiler title
Spoiler content